-
Rackarungar och rackartyg
Ja, nog känner vi igen det alltid. Den begynnande tonårsperioden som kommer med stor energi och aptit på rackartyg. Den växande rastlösheten och blicken som letar efter saker att hitta på, äventyr. Det växande behovet av att få röra sig, jobba och få utlopp för det som spritter därinuti. Det brukar pratas om den här tiden som ”slyngelåldern” hos våra fyrbenta vänner. Tiden i våra gemensamma liv då vi sliter våra hår och simultant får grå strån. Jag funderar mycket på det där just nu, kanske inte helt otippat. Jag iakttar, analyserar och jämför med tidigare…
-
(Hjärn)Spöken
Hon skyggar för postlådorna och stirrar stint på tegelstenarna som ligger uppradade. Barnvagnar är konstiga och förbipasserande, högljudda människor jätteläskiga. Ja, det spökar onekligen mycket nu och det slår mig hur lätt man glömmer hur det var att ha en liten hemma. Det spelar ingen roll hur många gånger man går igenom vissa saker – på något vis är det ändå som att minnet gör lite som det vill. Försätter somliga saker i glömska eller åtminstone väldigt långt bak i huvudet. Det tog faktiskt pinsamt lång tid (ja, flera minuter!) för poletten att trilla ned hos…
-
Ditt röda halsband
Jag hittade ditt halsband idag. Ditt röda, fina, nya halsband och ditt fina läderkoppel. Jag var inte beredd på känslostormen som skulle komma att överrumpla mig, som en kniv djupt in i magen. Insåg inte förrän det var försent. Det där röda halsbandet och mjuka kopplet var det enda jag fick med mig hem igen den där torsdagsmorgonen då vi åkte in till akuten. Dagarna går och ibland överraskas jag över hur jag tar mig igenom dagarna utan att gå i bitar. Jag vet inte hur, men jag antar att det måste vara så. Att det…
-
Kemi
Jag finner mig ofta sitta där och bara titta på dom. På hur dom rör sig, kommunicerar, vilar och leker tillsammans. Ibland undrar jag om det verkligen bara är tjugo dagar sedan hon flyttade hem till oss, Ratchel. De verkar ha levt tillsammans i ett helt liv. Så synkroniserade. Så sammansvetsade. Det är något visst med deras kemi, det är tydligt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men jag ser det. Hur han inte känner något som helst behov av att vara övertydlig med henne. Hur han är avslappnad och tillåtande, delar med sig av…
-
Överallt finns du
Du finns i mina tankar hela tiden. Vad jag än gör, vart jag än går, där finns du. Du finns på ängarna i de tidiga morgontimmarna och i mossans mjuka grönska. I vinden som susar förbi mig hör jag dig lyckligt galoppera för att plötsligt stanna upp och vänta in oss. Jag ser dina kloka, bruna ögon framför mig. Hur du vänder på huvudet för att se så vi är med dig medan du ivrigt trampar där du står. I porlande vatten kan jag höra ditt energiska tjatter när du talade om sådant du kände var…
-
Farväl, älskade vän
Jag förstår fortfarande inte. Minnesbilder rasar för mitt inre och jag får för mitt liv inte ihop det. Insikten kommer som i vågor. Tsunamis av flashbacks. Hjärnan försöker sortera. Hjärtat försöket förstå. Du är borta. Du är borta, du är borta, du är borta. Och de finns inget som kan mildra det enorma tomrum du lämnat efter dig. Det var inte såhär det skulle sluta… Jag försöker för mitt liv greppa vad det var som hände, men någonstans inom mig vet jag att jag antagligen aldrig kommer få veta. Aldrig kommer få svar. Aldrig kommer förstå.…
-
”Jag ska lära dig allt jag kan!”
”Kom nu, Ratchel. Det gör ingenting att dom tömt dammen. Jag ska lära dig en schysst grej inför sommaren..” ”Ser du vattnet som kommer ut? Ser du hur strålen går därifrån och hit ungefär? Exakt här ska du anfalla..” ”Titta nu noga – jag visar och sen är det din tur!” ”Ååååh DÄR! Nej, jag missade!” ”Försök igen, du klarar det! Kom, vi gör det tillsammans!” ”Oj så roligt.. Men vad trött jag blev. Bäst att ha en tupplur i solen.”
-
Vi bor ihop oss
Dagarna går och vi blir allt mer vana vid varandra, allihopa. Det märks på både tvåbenta och fyrbenta att vi börjat sova lite bättre, mer kvalitativt liksom och att det gör mycket för dagsformen. Vi börjar hitta rutiner som passar oss och hundarna känns mer och med synkade för varje dag som går. Sådana saker märks väldigt tydligt på Eldar och hur han liksom blir mer och mer okej med att släppa Ratchel innanför sin stora personliga sfär även när det inte leks och busas. Ratchel är såklart överlycklig; oj så förtjust hon är i honom,…
-
Förälskade!
Söndag kväll och vi har nu varit fem i familjen i nästan fyra dygn. Vi är alla fortfarande ganska trötta av alla nya intryck, men åh så vi trivs med att ha fått ännu en familjemedlem! Det är så väldigt roligt att se hur relationerna utvecklas, både mellan hundarna och mellan oss tvåbenta och vår nykomling, samt se hur mer och mer av Ratchels personlighet blommar ut ju tryggare hon blir med allt det nya. Vi upptäcker nya sidor hela tiden, den ena charmigare än den andra. I morse gick vi på vår första ”riktiga” koppelpromenad…
-
Nu är hon äntligen här!
Nu är det lite mer än ett dygn sedan vi kom tillbaks hem med Ratchel. Hela gårdagen spenderades hos Lisa och Leif och deras hundar. Eldar och Smella var givetvis med och hängde i lekhagen tillsammans med Ratchel, hennes syster Laura och senare även med några av valparnas mostrar. Eldar blev sådär extra förtjust i Kimimela och förtjusningen verkade vara besvarad då de for runt som galningar tätt samman och knappt släppte varandra ur sikte en sekund ens. Jag blir alldeles lycklig av att se hundarna så. Som vanligt när vi varit där så går…