-
Nedräkning
Det är med blandade känslor jag ser temperaturerna stiga obönhörligt. Det har varit tvåsiffrigt på termometern ett bra tag nu, men nu i helgen har det kommit allt närmare 20 grader och inte ens nätterna har varit särskilt kyliga. Jag inser att vårens ”riktiga” dragsäsong faktiskt närmat sig sitt slut (om den inte redan är slut för oss?) och tittar avundsjukt på de bilder och filmer som läggs upp över Facebook och Instagram från de hundkörare som fortfarande kan vara ute och jobba med sina lurviga. Samtidigt välkomnar jag sommaren, som smyger sig allt närmare. Min kropp välkomnar…
-
Eldar, min konverserande knasboll
Ledig tisdag och jag ser så mycket fram emot att få spendera den med hundarna, utan minsta titt på klockan. Det är sådana dagar jag uppskattar allra mest. Dagar där man inte styrs av någon annans klocka än den man har i sitt inre. Solen skiner idag och jag tror bestämt att vi kommer bege oss ut på en långtur kring sjöarna. De senaste två nätterna har varit riktigt kalla. Vi har vaknat upp till frost i gräset och ett tunt, tunt istäcke över dammen. Båda delar har förvisso töat bort under dagarna, men kvällstemperaturerna har…
-
Om en åldrande krutgumma
Jag tänker på det ofta nu. Det smyger sig liksom på, tankarna kring hur livet går sin gilla gång och hur hennes kropp åldras framför ögonen på mig. Den alltmer grånande nosen (har den inte blivit mycket vitare sen sommaren?), den begynnande stelheten i kroppen när hon reser sig efter att ha vaknat på morgonen, hur stor skillnad tillskotten faktiskt gör… Det må inte märkas på energinnivån. Kanske inte heller på det som sitter mellan öronen. Men min lilla krutgumma börjar faktiskt bli gammal… Jag känner ofta att Smella kom in i våra liv alldeles för sent.…
-
Framtidsdrömmar
Dagen är så nära nu att jag nästan kan ta på den! Jag har i ärlighetens namn fortfarande lite svårt att förstå att vi om tolv dagar har ännu en polaris härhemma. Jag är otålig nu, det måste jag medge. Och otåligare blir jag när jag får bilder som den här. Vilken vacker liten tjej hon börjar bli! Jag finner mig skåda in i framtiden och drömma om att få se henne växa upp, växa ihop med det som alltmer blir en flock härhemma. Rachel, som hon kallas, är en otroligt framåt och social liten tik…
-
Om längtan
För varje dag som går nu kommer vi närmare dagen D. Dagen då vi hämtar hem vår nya familjemedlem, Rachel som hon kallas. Vi (ja, mest jag då – Erik är ju lite mer av den fåordiga sorten) pratar väldigt mycket om henne nu. Nu när det verkligen är på riktigt allting. Jag tror att jag inte alltid vågar göra det innan allting är riktigt på riktigt, prata högt om mina drömmar och förhoppningar. Det är väl av rädsla för att bli besviken, kan jag tro. Men nu finns hon där. I varje tanke, i varje…
-
Tidig morgon i mars
Idag vaknade vi upp till ett vitt landskap. Inte helt utan förvåning, med tanke på den vecka som varit temperaturmässigt. Det har varit idel sol och ofta tvåsiffriga plusgrader. Fjärilar som börjat vakna till liv, blommor som börjat knoppa och pollenallergin har varit på ingång. Och ska jag vara helt ärlig så har jag varit väldigt glad över att våren visat sig. Jag gillar inte det där mellantinget, när det varken är vinter eller vår. När det mest är is och slask och lera – och ständigt växlar i temperaturer. Hundarna, nåja Eldar mest, var däremot…
-
Skymningspromenad
Det är dagen före julafton och ute liknar mer vår än vinter. Temperaturerna är milda, många av fälten är ännu vackert gröna och vi har knappt haft värmen på alls de senaste veckorna. Än mindre dragtränat regelbundet. Istället har det varit långa promenader där Smella fått springa mycket lös för att göra sig av med den värsta överskottsenergin (hon har massor – typen av individ som inte går att promenera trött riktigt), medan Eldar får springa mycket på långlina och flexikopplet. Vi tenderar att hålla oss till skogarna och fälten, där man kan få vara ifred.…
-
Det där med att va hemmablind…
…och så plötsligt vakna upp och få en fet verklighetssmäll! Jag har inte alls förstått hur mycket som faktiskt hänt med Eldar – rent fysiskt – sedan i vintras. Det låter kanske helknasigt, men det är faktiskt så. Jag har inte sett hur stor han blivit. Hur bröstet breddat sig, ansiktet blivit mer och mer könspräglat och vuxet, eller hur han gått från att se ut som unghund till att börja se riktigt vuxen ut. Vänner och familj som varit på besök har sagt det gång på gång. Att ”oj, vad han växt” men jag har verkligen inte…
-
Filosofen
Eldar har så länge jag kan minnas varit en individ som tycks filosofera mycket. En individ man redan som valp ofta hittade uppflugen på trädgårdsbordet eller sittandes på en gräsmatta, observerandes sin omgivning. Den hunden kan sitta tyst och stilla och bara titta på omgivningen i timmar. Nu när vi har inhägnat – och Eldar ber om att få bli utsläppt – vill han ofta egentligen bara ut för att sätta sig i tystnad. Och titta. Och fundera. Ofta rör han sig knappt ur fläcken på timmar (om ingen stör honom) och det kan vara med…