Déjà

NRJ DÉJÀ VUE AMANUQ

 

Déjà är för mig en oerhört betydelsefull liten hund, kommen ur linjer som för mig betytt lite extra mycket. Hon må vara född i Frankrike men båda föräldrarna är svenskfödda; mamma Sonic från kennel Yabasta (Marlene Karlsson) och pappa Lennox från Blue Neptune’s (Jan Wahlberg). Lennox är barnbarn till vår Smella och son till Fugitive’s Sao, som jag varit mycket förtjust i och som idag ägs av Malin Granqvist. Yabasta-kullen från vilken Sonic kommer har jag följt på nära håll ända sedan de föddes, ja till och med innan dess, när kullen började planeras. Det är en kull som står mig otroligt varmt om hjärtat. När kennel Amanuq därför berättade om sina planer att ta en kull på Sonic och Lennox anmälde jag genast mitt intresse. Det blev ingen kull det året och besvikelsen var enorm. Men så fick jag istället chansen att köpa Sally, så kanske var det ändå en mening med att Sonic/Lennox-kullen väntade ytterligare ett år innan de behagade göra entré på jorden. När möjligheten på nytt dök upp att ta en valp från Sonic/Lennox tog jag den och den 22 januari 2018 flög jag ned till Genève för att hämta hem Déjà.

Namnet NRJ Déjà Vue är ett ordlek som anspelar på det faktum att just den här kullen, den här parningen, betyder något alldeles extra för mig. En länk till vår älskade Fugitive’s Smella, som alldeles för hastigt togs ifrån oss under 2016 och till de hundar jag älskar så väldigt ur Yabastas Accelerating-kull. En energi utöver det vanliga. En energi jag känner igen och älskar. En påminnelse om det som var – ett hopp om det som skall komma.

Déjà som valp levde verkligen upp till sitt namn. Inte bara påminde hon enormt om Sonic som valp, utan jag såg också mycket utav Smellas lager-than-life-personlighet i henne. Déjà var kanske den lättaste valp jag någonsin haft i mitt hem, både fysiskt och mentalt. Lättsam, lyhörd och med ett stort inneboende lugn, en trygghet som gjorde henne öppen, varm och nyfiken. Jag upplevde henne vara otroligt miljöstark, något som inte minst märktes på flygplatsen och resan hem från Genève. Samtidigt som hon haft det där inneboende lugnet, så har hon också alltid visat på en intensitet och energi som verkar ändlös.

Det är ingen tvekan om att Déjà har ett otroligt stort rörelse- och arbetsbehov; någonting som visat sig desto mer under unghundstiden. Déjà är en ung tik som spenderar stora delar av sin vakna tid med att röra på sig. I hägnet springer eller gräver hon nästan oavbrutet. Hon är allt annat än en lättsam hund under perioder där aktivitetsnivån sjunker och eller där blir många vilodagar på raken – något som tar sig uttryck i att hon blir mycket het och lätt får överslag i vissa situationer. Stimulans (mycket!) är verkligen av yttersta vikt för att hon ska må bra och inte bli bygga på sig stress, vilket kan vara en utmaning under sommarmånaderna.

Déjà har en mycket mjuk sida gentemot människor; hon söker ofta mycket kontakt, närhet och älskar att bli rörd vid. Hon tycker också oerhört mycket om att leka och umgås med de andra hundarna. Samtidigt finns i henne en lite tuffare, hårdare sida som främst visar sig gentemot andra jämngamla eller vuxna tikar. Just den hårdare sidan kommer fram extra mycket i perioder av vila/lägre aktivitetsnivå då hon lättare samlar på sig stress, samt vid löp.

I arbete är Déjà en oerhört spännande ung draghund som alltid jobbar extremt fokuserat. Den stora nackdelen med Déjà är hennes otroligt heta temperament i startsituationer; hon tuggar/rycker i linor, blir ofta blockerad och slår lätt över. Detta kan även ske om tempot blir för lågt i början. Därför har hon under sin första säsong med jämna mellanrum fått springa utan en partner jämte sig, för att där inte ska bli konflikter och de andra hundarna ska slippa hennes humör. Ju tuffare träningsperiod, desto lugnare blir hon i starter, men hon är alltid en hund man måste ha ett extra öga på vid inselning. Bortsett från det är hon en oerhört stark hund i spannet som alltid utmärker sig. Hon är stark, uthållig, smidig och besitter en stor fartkapacitet. Déjà jobbar alltid hårt och moget, även i tuffare förhållanden. Hittills har hennes tassar hållit mycket bra och hon återhämtar sig snabbt från träningspassen.

Men hennes intresse för (sam)arbete visar sig även när jag plockar fram en klicker eller hittar på andra saker med henne. Hon tycker helt enkelt det är väldigt roligt med uppgifter; något jag därför ofta försöker utnyttja i situationer där hon lätt går upp i stress. Matning är ett sådant exempel; det snabbaste sättet att lugna Déjà är att ge henne en uppgift – hennes har blivit att gå sätta sig på kabeltrumman i hundgården när det vankas mat.

Déjà är, som ni nog förstår, en mycket matglad tik som hittills äter med glupskt i alla situationer och hon är mycket välbyggd för sin ålder. Hon äter lika bra även när det är löp och är mycket enkel att vätska.