-
367 dagar utan dig
För en tid sedan satt vi där runt middagsbordet på Smidö och pratade om livet, såsom vi ofta gör när mörkret fallit och maten börjar ta slut på tallrikarna. Jag minns inte längre hur vi kom in på ämnet, på dig, men jag tror vi pratade om hur nyckfullt det är. Livet. Att leva. Och dom frågade hur vi kommit över det. Förlusten av dig. Det har vi inte. Det var det jag hann svara innan rösten bröts och blicken naglades fast på tallriken framför mig. Det har vi inte… Jag har funderat väldigt mycket över…
-
Ditt röda halsband
Jag hittade ditt halsband idag. Ditt röda, fina, nya halsband och ditt fina läderkoppel. Jag var inte beredd på känslostormen som skulle komma att överrumpla mig, som en kniv djupt in i magen. Insåg inte förrän det var försent. Det där röda halsbandet och mjuka kopplet var det enda jag fick med mig hem igen den där torsdagsmorgonen då vi åkte in till akuten. Dagarna går och ibland överraskas jag över hur jag tar mig igenom dagarna utan att gå i bitar. Jag vet inte hur, men jag antar att det måste vara så. Att det…
-
Överallt finns du
Du finns i mina tankar hela tiden. Vad jag än gör, vart jag än går, där finns du. Du finns på ängarna i de tidiga morgontimmarna och i mossans mjuka grönska. I vinden som susar förbi mig hör jag dig lyckligt galoppera för att plötsligt stanna upp och vänta in oss. Jag ser dina kloka, bruna ögon framför mig. Hur du vänder på huvudet för att se så vi är med dig medan du ivrigt trampar där du står. I porlande vatten kan jag höra ditt energiska tjatter när du talade om sådant du kände var…
-
Farväl, älskade vän
Jag förstår fortfarande inte. Minnesbilder rasar för mitt inre och jag får för mitt liv inte ihop det. Insikten kommer som i vågor. Tsunamis av flashbacks. Hjärnan försöker sortera. Hjärtat försöket förstå. Du är borta. Du är borta, du är borta, du är borta. Och de finns inget som kan mildra det enorma tomrum du lämnat efter dig. Det var inte såhär det skulle sluta… Jag försöker för mitt liv greppa vad det var som hände, men någonstans inom mig vet jag att jag antagligen aldrig kommer få veta. Aldrig kommer få svar. Aldrig kommer förstå.…
-
Om en åldrande krutgumma
Jag tänker på det ofta nu. Det smyger sig liksom på, tankarna kring hur livet går sin gilla gång och hur hennes kropp åldras framför ögonen på mig. Den alltmer grånande nosen (har den inte blivit mycket vitare sen sommaren?), den begynnande stelheten i kroppen när hon reser sig efter att ha vaknat på morgonen, hur stor skillnad tillskotten faktiskt gör… Det må inte märkas på energinnivån. Kanske inte heller på det som sitter mellan öronen. Men min lilla krutgumma börjar faktiskt bli gammal… Jag känner ofta att Smella kom in i våra liv alldeles för sent.…
-
Tidig morgon i mars
Idag vaknade vi upp till ett vitt landskap. Inte helt utan förvåning, med tanke på den vecka som varit temperaturmässigt. Det har varit idel sol och ofta tvåsiffriga plusgrader. Fjärilar som börjat vakna till liv, blommor som börjat knoppa och pollenallergin har varit på ingång. Och ska jag vara helt ärlig så har jag varit väldigt glad över att våren visat sig. Jag gillar inte det där mellantinget, när det varken är vinter eller vår. När det mest är is och slask och lera – och ständigt växlar i temperaturer. Hundarna, nåja Eldar mest, var däremot…
-
Skymningspromenad
Det är dagen före julafton och ute liknar mer vår än vinter. Temperaturerna är milda, många av fälten är ännu vackert gröna och vi har knappt haft värmen på alls de senaste veckorna. Än mindre dragtränat regelbundet. Istället har det varit långa promenader där Smella fått springa mycket lös för att göra sig av med den värsta överskottsenergin (hon har massor – typen av individ som inte går att promenera trött riktigt), medan Eldar får springa mycket på långlina och flexikopplet. Vi tenderar att hålla oss till skogarna och fälten, där man kan få vara ifred.…