Jag hittade ditt halsband idag. Ditt röda, fina, nya halsband och ditt fina läderkoppel. Jag var inte beredd på känslostormen som skulle komma att överrumpla mig, som en kniv djupt in i magen. Insåg inte förrän det var försent. Det där röda halsbandet och mjuka kopplet var det enda jag fick med mig hem igen den där torsdagsmorgonen då vi åkte in till akuten. Dagarna går och ibland överraskas jag över hur jag tar mig igenom dagarna utan att gå i bitar. Jag vet inte hur, men jag antar att det måste vara så. Att det…

Du finns i mina tankar hela tiden. Vad jag än gör, vart jag än går, där finns du. Du finns på ängarna i de tidiga morgontimmarna och i mossans mjuka grönska. I vinden som susar förbi mig hör jag dig lyckligt galoppera för att plötsligt stanna upp och vänta in oss. Jag ser dina kloka, bruna ögon framför mig. Hur du vänder på huvudet för att se så vi är med dig medan du ivrigt trampar där du står. I porlande vatten kan jag höra ditt energiska tjatter när du talade om sådant du kände var…

Jag förstår fortfarande inte. Minnesbilder rasar för mitt inre och jag får för mitt liv inte ihop det. Insikten kommer som i vågor. Tsunamis av flashbacks. Hjärnan försöker sortera. Hjärtat försöket förstå. Du är borta. Du är borta, du är borta, du är borta. Och de finns inget som kan mildra det enorma tomrum du lämnat efter dig. Det var inte såhär det skulle sluta… Jag försöker för mitt liv greppa vad det var som hände, men någonstans inom mig vet jag att jag antagligen aldrig kommer få veta. Aldrig kommer få svar. Aldrig kommer förstå.…