Det har gått så fort den här hösten. Jag vet inte vart dagarna tog vägen, men jag har inte riktigt hängt med. Jag tittar ut genom fönstret på isbanan som täcker vår gräsmatta. Den smälter varje morgon, men fryser snabbt om kvällarna på nytt. Så ironiskt det känns att december snart är över när jag jämte all is ser hur klängväxterna kring stugan börjat knoppa igen. Som vore det tidig vår. Imorgon är det julafton med allt vad det innebär, men julkänsla det har jag ingen.  Löpstressen har äntligen lagt sig härhemma, sedan en dryg vecka…

Det är med blandade känslor jag lutar mig tillbaks i soffan och konstaterar att höglöpet är här. Ja, det är här med besked sedan ett par två-tre dagar tillbaks. Jag säger blandade känslor för att det är de här dagarna av höglöp som jag befarat kommer vara riktigt jobbiga – att döma av Ratchels första löp – och hittills har jag fått rätt i det, men att vi redan är i höglöpet innebär också att det hyfsat snart kommer att vara över. Något jag skriver med stor lättnad.  Eldar är en hund som generellt är väldigt enkelt kring…

Lycka är att vakna till vita, sköra flingor som med energisk fridfullhet singlar ned från en vit himmel. Det är en sådan barnslig och lycka jag känner, som om det bara är ett enda stort harmoniskt skratt som bor i bröstet och i magen. Ja, jag blir faktiskt rent pirrig i hela kroppen av glädje. Och jag vågar nog påstå att hundarna känner precis likadant.  Rustade med långlinor, hundar och kamera begav vi oss ut för en långpromenad i det väder vi älskar. Med ett spirande hopp i bröstet om att imorgon kunna plocka ut släden,…

Vi sitter på pallar och filtar utlagda på golvet i det lilla rummet, tätt samman. Utanför har mörkret för längesedan fallit och förväntan finns i luften. Den är påtaglig, jag kan ta på den där jag sitter med benen i kors och kikar på de ansikten som samlats runt om mig. Det är precis såhär jag tycker om det. Avskalat. Intimt. Jag känner mig som ett barn i färd med att förloras i sagor kring lägerelden. Och just i det ögonblicket känner jag verkligen att jag är på helt rätt plats, vid helt rätt tillfälle. Ibland…

Alldeles för kort. Vi fick ett par riktigt fina dagar med härlig vit snö i november, men nu är de obarmhärtiga plusgraderna här igen. Det är inte utan besvikelse vi traskar fram i leran, över isen och sörjan.  Vi håller tummar för att det vänder snart igen och att vi åter får tillfälle att dra ut släden. För några dagar sedan beställde vi en ny, lättare släde som det ska bli väldigt spännande att få hem och prova. Vi får hem den först i början av december, så förhoppningsvis ligger där ny snö på marken tills…

I dagar har det fallit; säsongens första snö. Det har fallit ömsom häftigt, ömsom vackert singlandes ned från den nästan vita himlen och i takt med att marken täckts av gnistrande vita snökristaller har känslan av barnslig eufori växt sig allt starkare. Den är här nu. Vintern.  Barmarkssäsongen den här hösten blev visst kortare än vi väntat oss. På sätt och vis är det lite tråkigt när man har såpass få draghundar som vi har, när det blir ett litet glapp i körningen då väglaget inte riktigt tillåter cyklar och inte heller släde, men det förtar…