Skymningspromenad

Denna fredag har varit bitvis tung men väldigt fin. Eriks farmor gick bort i början på månaden och i förmiddags var vi således på begravning. Det har varit ett par de senaste två åren – vissa lättare att acceptera än andra – och jag hoppas innerligt vi slipper fler på väldigt länge nu. 

På vägen hem till hundarna passerade vi Grizzly Zoo och köpte med oss laxolja samt två nya selar hem. Känner att vi verkligen behöver en promenadsele till vardera hund att byta mellan ibland för att förhindra skav. Både Smella och Eldar får det lätt vid armhålorna, så denna sele (Rukka) såg jag bestämt till att den hamnar lite längre bak på kroppen. Hittade till min stora glädje en ordentligt ställbar sele på bara 189kr och som dessutom kändes stadig. OCH med möjlighet att koppla både i fronten och bak på ryggen! Jättenöjd såhär efter första promenaden med den och även Eldar verkade verkligen gilla den. Vilket är viktigt för mig. Smella visade sig behöva samma storlek som Eldar – det fattades kanske 1,5 cm för att den skulle gå att knäppa runt bröstkorg/rygg utan att sitta alldeles för hårt – så det ska vi byta i helgen. Tror det kommer bli super!

Det blev en lång och fantastiskt fin tvåtimmarspromenad över ängarna. Skymningen var lite sådär trolsk och väldigt vacker, med milda pastellfärger bortsett från den blodapelsinsfärgade solen. Önskar nästan att jag haft kameran med, men samtidigt är jag glad att jag inte hade det. Att jag valde bort det för att få vara lite i nuet och närvarande hos mina fina. För det blir ju onekligen lite så när man går omkring med systemkameran att man lite hamnar i sin egna bubbla när man väl fotar. Att man liksom missar att bara andas, känna och vara helt närvarande i det som händer. Idag kändes det viktigt att vara det.