Lördag i Ålsta
Det känns och påverkar förstås också att vi inte kunnat träna som vi skulle behövt. Han har mycket energi i sig som är svår att tömma just nu på dessa extremt isiga vägar där han blir tvungen att hålla sig själv lite i skinnet för att inte dra omkull mig. Försöker efter bästa förmåga kompensera lite med att han får gå i långlina i skogen där han kan få klättra lite, nosa på massa spännande och röra sig något mer fritt. Det är sådan skillnad för Smella; hennes energi är lättare att råda bot på eftersom hon funkar så väldigt bra lös och själv reglerar den energinivå hon har för dagen. Hon klättrar och hoppar, galopperar och springer som en jojo fram och tillbaks. Har försökt hitta på andra saker också dom här dagarna; klickat lite, balanstränat både ute och inne (han introducerades häromdagen för pilatesbollen) och gjort mycket söklekar. Och kanske hjälper det lite rent mentalt men energin, den där fysiska och rastlösa som får det att spritta i benen på vår kära två(!)åring ligger liksom kvar. Det blir nog väldigt bra att få träffa Youkon och Lizzie imorgon i rastgården. Det kanske inte är samma sak som att jobba i selen, men det blir spring och fart. Det blir en energitömning som är mycket välbehövlig nu, i väntan på att väglaget förändras och vi kan börja dra igen. Eller bara ta raska promenader för all del.
Efter den där långa promenaden i förmiddags (2,5 h) har hundarna i alla fall varit riktigt tillfreds. Att gå över ängarna, där all snö och is i princip smält undan, tillät ett högre tempo och större rörelsefriheter för även Eldar. Han har faktiskt inte flyttat sig från Bia-bädden sedan vi gick in i huset igen, detta en timme efter att vi kom hem från promenaden då vi först lekte och myste en stund på tomten. Han kanske vilar upp sig inför imorgon redan? 😉