Skogsbus och klickerskoj

Efter en grå, regnig morgon (ja, all snö är borta och vi gråter blod) valde solen att blygt titta fram bakom molnen. Illa kvickt vad jag och hundarna iväg för ett par timmar i skogen, med mellanmål och kamera medpackat. Det blev nära tre, mysiga timmar uppe på bergen och två mycket nöjda hundar. Smella älskar verkligen att få springa runt i skogen – så mycket att hon faktiskt kan vara rätt svår att få på bild eftersom hon än skuttar hit, än galopperar dit. Men duktig är hon allt och det är så skönt att veta att man inte behöver hålla järnkoll på henne. Hon håller nämligen järnkoll på oss. 

Vi har klickertränat en del den här veckan. Enkla basic-saker med Smella, som är jättekul att klicka med nu när hon börjat fatta grejen. Hon bjuder på massor av beteenden – bara med den lilla tvisten att hon gör det så snabbt att man verkligen utmanas i sin reaktionsförmåga med klickern! Det där med tajmingen är inte helt lätt, ärligt talat. Men hon är snabb i huvudet och räknar ut det man vill väldigt lätt. Och hon tröttnar till synes ALDRIG! Kan tycka att vi ska ta små pauser, som jag brukar göra med Eldar, men då står hon där och trampar med blicken fäst vid mig som för att säga ”hörru matte, kom igen nu då!”. Jag som är van att klicka lite med Eldar blir verkligen förvånad över hur hon inte tappar fokus såsom han gör. Med Eldar är det väldigt annorlunda. För hans del är det korta, korta pass som gäller om han inte ska tröttna och tappa fokus. Oavsett belöning. Dessa måste man dessutom variera mellan lek och ätbart. Eldar är väldigt smart och snabblärd, dessutom minns han sådant han lärt sig hur länge som helst, men han är också väldigt analytiskt lagd. På gott och ont. Han tänker liksom för mycket ibland så det lite tar död på kreativiteten, om man kan säga så. Det kanske det inte gör men det ser ut så utifrån; som om han blir lite blockerad. Han kan räkna ut vad jag vill att han ska göra, man liksom ser på honom att han har kopplat, men kan också välja att strunta i det. ”Nu vet jag vad du vill matte, så vi kan ju släppa det här nu”. Lite så kan det kännas, även om det kanske inte är så haha.. Men man lär sig himla mycket med dom här två, väldigt olika, individerna. Och det är superhärligt!

Fortsätter spana efter en passande klickerkurs till våren. För jag vet med mig att jag själv har mycket att lära och det vill jag verkligen också.