Okategoriserade

Peanutbutter & Jelly

Inne på dag fyra och inga fler konstigheter sedan de rök ihop. Eldar börjar förlika sig lite mer med tanken på att vi faktiskt kan mysa alla tre ibland och det är skönt att se. En annan sak som gläder mig att se är att han faktiskt får hjälp av Smella i jobbiga hundmöten. Smella blinkar nämligen inte ens när vi passerar en annan hund, ger den knappt en blick och travar förnöjt vidare. Idag hade vi ett såntdär hundmöte som kan vara riktigt jobbigt för Eldar; ett hus här i området där det bor en krullig liten terrier som ALLTID springer ut på uppfarten och skäller sönder sig på oss. Den sitter tur nog åtminstone fast i ett rep, men där är aldrig någon som kommer ut och lugnar den, så vi får alltid försöka jobba med det. Att undvika att gå på vägen förbi huset känns inte som ett alternativ; vad hjälper det oss i längden? Så jag försöker använda det istället, ta det som träningstillfällen att hjälpa Eldar vidare. Lätt ibland, svårare andra gånger. Idag var en såndär svår dag för Eldar – han hade nämligen inte hunnit varva ned riktigt efter ett överraskande hundmöte vi haft precis innan så när svarta terriern flög mot oss blev Eldar riktigt ängslig. Han började spänna sig och man hörde hur morrandet liksom börjat långt nere i strupen, men tillsammans med Smella lyckades jag förhindra att där blev ett riktigt utfall genom att bara fortsätta röra oss framåt, allt medan jag pratar med Eldar hela tiden. Mitt ”kvittrande” har alltid haft en viss lugnande inverkan på honom, så längre jag håller mig själv lugn. Men Smellas extra hjälp är verkligen välkommen!

Det är väldigt fint att ha en okomplicerad mystant härhemma. Deras olikheter är på något vis nästan en välsignelse. Eldar… Alltså den grabben är min stora kärlek. Min stora, men lätt komplicerade, kärlek. Jag kan inte ens beskriva hur mycket jag älskar den hunden, hur det där stora smajlet får hjärtat att slå frivolter, hur hans nycker och clownerier får mig att skratta och hur han alltid kryper tätt intill när jag mår dåligt. Han har gjort så otroligt mycket för mig som människa, räddat mig ur så många mörka ställen och det bandet vi har, har jag faktiskt aldrig upplevt med ett djur tidigare. Men Eldar är också väldigt lik mig som individ. Vi är lite egna, lite komplicerade/svårhanterade i vissa situationer och behöver vissa saker i livet för att fungera. Känslan av att ha kontroll är viktig för oss. Väldigt känsliga som individer och blir lätt sårade när man inte förstår oss. Stresskänsliga, bygger båda upp den inom oss tills vi exploderar. Vi behöver gränslös kärlek, men en kärlek som samtidigt erbjuder utrymme och frihet. Och vi har båda rätt dåligt tålamod när vi verkligen vill att något ska hända – händer det inte så tröttnar vi snabbt. Eldiga och lite stormiga. Ibland skulle man nog kunna kalla oss för svårmotiverade eller kanske ofokuserade. Åtminstone fram tills vi hittar något vi verkligen gillar att göra, då blir vi istället döva och svårnådda och hamnar i vår lilla bubbla, haha. Och vi är båda väldigt selektiva med vilka vi släpper inpå och litar på, vi sållar ordentligt bland de vi träffar, men när vi väl funnit våra människor blommar vi båda upp och blir färgstarka. Att lära känna Eldar har varit att lära känna sig själv på nytt. På gott och ont.

Smella är på många vis så tvärtemot, men ändå med vissa likheter. Lätthanterlig, lättsam, stabil och uppsluppen. Mild, liksom. Till och med när hon är osäker och rädd söker hon sig mycket hellre till en människa, än går undan och söker ett eget space, som Eldar gör. Enormt lättmotiverad och gör vadsomhelst för en torr, trist foderkula. Och trots att hon vill ha den nu, nu, NU så tröttnar hon inte på att försöka på tjugo olika vis tills hon når sitt mål. Med andra ord – tålamod har hon! (Började klicka in henne nu på morgonen – superroligt!) Hon är känslig för andras energier, men kommer över saker snabbt och verkar aldrig behöva utrymme för att lugna ned sig/komma över något. Istället kommer hon, med hela kroppen viftandes, och söker sig till din famn för att få vara så nära det bara går. Och hon ingjuter ett enormt lugn i en! Lite som en varm filt och en stor kopp te en kall vintermorgon. Eller som en far-/morförälders famn när man var liten. Och jag ser fram emot att upptäcka mer om den här lilla varelsen som snubblat in i våra liv. Hon är en sådan go’ individ. En sådan som skulle smälta till och med ett hjärta av sten, för det går helt enkelt inte tycka illa om henne. Och jag vet att ingenting är spikat än – men den här lilla skrotfian har redan blivit mig så väldigt kär och jag kan inte hjälpa det. 

Älskade lurvar. Dom är lite som peanutbutter och jelly. Jag förstår att inte alla människor därute fattar hur viktiga ni är för oss. Man gör nog helt enkelt inte det förrän man har en egen lurv, som nästlar sig in i ens hjärta och förändrar ens liv. 

No Comments

  • Terése

    Fint skriver 🙂 <3

    Smella låter som den hunden jag brukar vara hundvakt åt, och Eldar låter mer som min egen. Att ha henne hemma brukar få mig att uppskatta en del egenskaper extra mycket hos min egen hund, samtidigt som jag kan sakna andra ibland… och ja, jag påminner rätt mycket om min lurv också ^^

  • Nicole Fhors

    Jo men ungefär så. Hon har dom egenskaperna jag ibland önskar funnits hos honom – och vice versa. Att ha en av varje sort i hemmet blir liksom… Både Yin och Yang.

  • Sofia

    Mysigt med två hundar och att se deras olikheter och likheter. Man lär sig mycket av det och att studera dom tillsammans 🙂

  • Amanda

    Känner så väl igen känslorna och individerna som du beskriver. Nästan läskigt mycket!

    Min hund är också som en kanal för min personlighet och mina känslor. Han har enorm integritet och behöver mycket utrymme och ”egentid” (han spenderar mycket tid under sängen, som är hans egna lilla vrå där ingen annan får störa). Så klampade Leo in i våra liv, en vuxen omplacering som var våran raka motsats! Som älskar närhet och gör vad som helst för en torrfoderkula!

    Det är verkligen roligt att leva med två så totalt olika individer! Och jag tror som du beskriver att de kan vara bra för varandra när de är så olika och har olika styrkor och svagheter.

    Spännande! Hoppas hon stannar!

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *