-
I väntans tider
Sommaren börjar äntligen lida mot sitt slut. De allt kyligare vindarna och färgskiftningarna på fjällen fyller mig med ett lugn på ett vis bara kyliga vindar och färgskiftningar gör. Viskningar om att hösten är nära. Viskningar om en ny säsong av erfarenheter, upplevelser och många, många träningsturer med vovvarna. Här på kenneln har vi arbetat hårt i sommar mellan de många besöken vi haft av vänner och familj. Det har byggts hundgårdar och kojor, altaner och valplådor… Ja, valplåda – för vi går ju i väntans tider nu. Om en dryg vecka beräknas vår första egna kull…
-
Kangi – om en raketutveckling och ett stundande farväl
Det är med otroligt blandade känslor jag konstaterar att det snart gått ett helt år sedan Kangi snubblade in i våra liv. Denna genomsnälla, busiga, yviga och fartälskande unghund som snabbt kom att bli en så självklar del av flockens dynamik. Han kom hit som alldeles för tunn ettåring med alldeles för underutvecklad muskulatur, ännu lösare i kroppen än vad valparna vad som sexmånaders och alltid skyggandes undan våra händer. Genomsnäll, alltid, men inte det minsta intresserad av att bli hanterad. Med stor vilja att springa, men en nästan obefintlig kondition och kroppskontroll. Och jag minns jag…
-
”Man kan inte piska in något i barn, men man kan smeka mycket ur dem.”
Jag iakttar henne under tystnad. Signalerna. De lugnande. De kontaktsökande. De lekfulla. Den snurrande svansen och de bakåtstrukna öronen. Under den mjuka gråvita pälsen och de kraftfulla musklerna, i de hasselnötsbruna ögonen och bortom det tuffa pannbenet gömmer sig en känslig själ. Det slår mig där jag sitter på knä i den mjuka nysnön och iakttar den femton månader gamla tiken som under sommaren och hösten tryckt på så många av mina knappar. Knappar som fått mig att reagera starkare än vad jag är stolt över. Känsliga knappar som fått mig att höja rösten mer och…
-
Barmarksdrag, Déjà, Draghundens utveckling, Draghundsport, Hundträning, Kangi, Kit, Okategoriserade, Personligheter, Ratchel, Sally, Siberian husky, Surprise, Träning för draghunden, Valp
Teamet; en reflektion kring säsongen so far
Vi har nu kommit en god bit in på träningssäsongen och det börjar märkas på hundarna. Mer och mer faller bitarna på plats, hundarna börjar få rutin och saker börjar hända. Hundarna utvecklas – och vi med dom. Och min syn på vad jag uppskattar mest i mina hundar, i en draghund i allmänhet, blir alltmer tydlig ju mer vi ägnar oss åt träningen och hundarna. Säsongen startade vi som vanligt upp med korta distanser och lätta, nöjsamma turer, särskilt med tanke på de unga hundar som går sin första riktiga säsong i år. Pö om pö…
-
Berikning, Friskvård och hundhälsa, Okategoriserade, Personligheter, Rädslor & problembeteenden, Siberian husky, Surprise
Omplacering och stress hos hund
Surprise har nu bott hos oss i Raxeira-flocken i en månads tid. Det är, som de flesta av er vet, inte första gången jag tar över en vuxen hund. En så kallad omplacering. I draghundskretsarna är det kanske vanligare än i andra hundkretsar att omplaceringar sker och jag tror faktiskt att de allra flesta jag idag känner inom draghundsvärlden har tagit en eller flera hundar som de inte tingat som nyfödda valpar. Ibland har det varit omplaceringar som handlat om hundar som farit illa på olika vis, hundar som hamnat i fel händer eller på olika…
-
Om mening, längtan och oskrivna kontrakt
Utanför mitt fönster singlar snöflingorna sakta ned över ett landskap höljt i tjock, mystisk dimma. Det har hunnit bli oktober och där vi bor har den första snön lagt sig som ett vackert, vitt täcke över fjälltopparna. Det dröjer inte länge nu innan resten av vidderna, skogarna och byn kläs i vinterskrud. Där jag sitter i min kökssoffa vid fönstret, i skenet från levande ljus på bordet och ljudet av brasans trygga sprakande, får jag ett plötsligt behov av att nypa mig själv i armen. Än en gång slår det mig plötsligt – detta är faktiskt…
-
Farväl du varma Sommar, välkommen ljuva Höst
Sextonde september och vår regelbundna träningssäsong har nu varit igång i snart en månads tid. Jag nyper mig lite i armen när jag skriver de orden. Särskilt efter en sommar som den vi haft det här året. Som ibland fått mig att undra om temperaturerna någonsin kommer sjunka igen. Hösten 2018 är så otroligt, obeskrivligt efterlängtad! Den här våren och sommaren har på många sätt känts som den längsta vår och sommar i mitt liv, som om de aldrig ska ta slut- Men det har också varit en ovanligt händelserik period i mitt liv. Nyheter, insikter, utmaningar,…
-
Åter in i valpdimman
För snart en vecka sedan fick flocken tillökning. På en och samma lördag växte Raxeira-flocken med hela tre individer – och några dagar innan dess dök Kangi upp. Det kommer kanske inte som en nyhet för er som följer oss på daglig basis via sociala medier och i verkliga livet, men nog kom det som en överraskning tror jag. Att flocken skulle utökas var ju givet, men att det skulle ske så snart har enbart delats med de människor vi har i vår närmsta krets. Det är ju så att saker och ting sällan är givna…
-
Stugliv och en nykomling
Dagarna känns på något vis längre häruppe. Kanske är det ljuset och det faktum att det aldrig någonsin blir mörkt. Kanske är det att jag nästan helt slutat titta på klockan och för varje dag alltmer hittar tillbaks till min egen rytm. Eller kanske handlar det om att jag samlar så mycket intryck och hinner tänka så många långa tankar att det helt enkelt fyller dagarna med känslan av att ha haft fler upplevelser per dag än tidigare. Men det är inte alltid helt smärtfritt eller utan problem att leva här nu när allt är nytt…
-
Påskhelg hos Yabasta
Ända sedan påsken då vi först mötte Marlene och Yabasta-gänget har det blivit något av en tradition att spendera påskdagarna samman. Även i år höll traditionen i sig och vi åkte ned till Motala för att spendera en långhelg på Yabastas hemmaplan. En långhelg fylld av byggprojekt, hundkörning, knasiga påhitt och otroligt efterlängtad tid med fantastiska vänner. Och med en lite dramatisk början på skärtorsdagskvällen… När jag och Marlene på torsdagskvällen skulle ordna med hundarnas kvällsmat i hundhuset så lyckades Sally på något vis ta sig ur den mycket väl inhägnade tomten. Jag har funderat många varv…