Ett år med Rackarungen

I fredags den femte maj firade vi en alldeles speciell dag härhemma i flocken. Det var nämligen årsdagen av Ratchels inflytt och därmed ett datum jag tänker på med lite extra värme i bröstet. Det är lätt att med tiden bli nästan lite hemmablind för hundarnas utveckling, vilket blir extra tydligt när jag tittar tillbaks bland alla bilder jag tagit under det här året. Ratchel har verkligen gått från rultig liten valp på väg in i könsmognad, till att se ut som en ståtlig ung dam. Ännu ska en hel del hända innan hennes kropp är helt färdigutvecklad, men nog börjar hon se allt vuxnare ut. Älskade rackartyget <3 

Här kommer en liten bildbombs-throwback!

Ratchel fem månader gammal – taget första gången jag träffade henne i februari 2016. En ännu valp-rultig och vinterpälsad liten tjej med massor av charm som stal mitt hjärta direkt. MÖRK var hon också! 
Första veckorna hos oss i Raxeira-flocken. Många soliga dagar och en busig fröken som visar ett gränslöst stort intresse för vatten, bad och föremål. Hon snor allting hon kommer åt; handskar, strumpor, kepsar, filtar och givetvis – favoriten – bollar. Hon får snabbt smeknamnet Rackartyget och charmar oss totalt. Människor såväl som hundar. Snart blir det riktigt varmt och hon börjar fälla all den härliga vinterpälsen.
Ratchel går också igenom en lite spökig och skygg period där hon tycker det är läskigt att promenera bland mycket människor. Det hela kommer väldigt plötsligt och vi bestämmer oss för att hänga lite extra i skogen. Efter några veckor går spökigheten över. I samband med detta går hon även igenom sitt första löp. Mot slutet av sommaren börjar vi springa korta rundor. Ratchel springer och jobbar i selen som om hon aldrig gjort annat från dag ett. Hon visar tidigt stor fallenhet som ledarhund och besitter ett driv som gör mig alldeles lycksalig. 
I september 2016 åker Ratchel på sin livs första fjällsemester och visar sig vara en oerhört trevlig hund att ha med på resa. Vi har en jättefin semester där vi kommer varandra närmare, får många mil i benen på våra upptäcktsfärder, blir förföljda av sällskapssjuka renar och njuter av att få spendera dygnens alla timmar ihop med vovvarna. 
Under hösten debuterar vi i tävlingssammanhang tillsammans i och med att Ratchel fyller ett år. I september springer hon motionsloppet med Erik i Velamsund. Ratchel tar hela evenemanget med en klackspark. Senare under hösten debuterar jag och Ratchel i linlöpning, officiell klass, på Nybrodraget och får med oss en liten fin bronsmedalj hem. Den säger förvisso inte så mycket om prestationen i sig då vi var få startande, men den blir en fin påminnelse om vår debut och första tävling. De följande månaderna utvecklas Ratchel väldigt mycket i draget då vi börjar träna mer regelbundet. Hon får mer rutin, börjar bygga fina muskler och gör riktigt bra ifrån sig.
I november kommer första snön! Vi blir totalt överraskade av de mängder som faller och passar på att ordna en första slädtur tillsammans med vänner. Ratchel visar sig vara oerhört lättsam att sätta ihop i spann med nya hundar och älskar att jobba i snön. Hon får nu chansen att för första gången testa på olika positioner, men utmärker sig lite extra i led. Matte är såklart oerhört glad över det! Strax innan jul går Ratchel in i sitt andra löp.
Dragträningen fortsätter och Ratchels utveckling likaså. Både i och utanför arbete. I slutet av januari 2017 får vi tillökning i flocken – till Ratchels stora förtjusning. Hon tar lyckligt på sig rollen som valpvakt, buskompis, storasyster och tålmodig uppfostrare. Och hon växer snabbt i sin nya roll. Plötsligt börjar vi se nya sidor utav henne; hur hon vänligt men bestämt börjar sätta gränser, håller uppsikt över sin flock och blir lite mognare. Ju större valpen blir, desto mer sammanbundna blir de två och snart ser man sällan den ena utan den andra. Ratchel och Sally blir riktiga bästisar. 
Tidigt på våren anmäler jag Ratchel till en utställning i Västerås, där både hon och jag debuterar. Vi går på lite ringträningar och övar mycket på att stå och hanteras av främmande. Ratchel lyckas med konststycket att fälla sin fina vinterskrud bara dagar innan hon ska upp i ringen och kan inte se knasigare ut. Domarens kritik blir därefter, men vi lämnar ändå Rocklunda med ett glatt humör efter att ha överlevt vår debut. Ratchel var dessutom väldigt duktig i ringen och fick beröm av domaren för sitt trevliga temperament. 

Ja, det har onekligen hänt en del med vår Rackarunge under det här första året tillsammans. Det är svårt att förstå vart tiden tagit vägen. Vi ser nu fram emot ännu ett härligt år med henne i familjen och känner oss tacksamma över att hon snubblade in i våra liv. Hon är en speciell fröken, utan tvekan. 

Facebook Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *