Nedräkning

Det är nu bara några få dagar kvar tills Sally flyttar in och jag har de senaste dagarna jobbat med att checka av listan med saker jag velat ha i ordning innan dess. Det är saker som försäkringar, valpsäkring av trädgård och hem, inköp av halsband och valpsele och givetvis någon leksak… 

När kvinnor (och djur!) väntar barn är det ju inte helt okänt att de mot slutet av sin graviditet går in i någon form av ”nesting-bubbla”. Allting ska ordnas, fixas och vara redo inför bebisens ankomst och man dundrar fram med en sjuhelsikes frenesi för att hinna checka av allting på den mentala listan. Jag är ju totalt ointresserad av att ha egna barn i framtiden, det har jag alltid varit, men tro sjutton att det här med nesting ändå är någonting som verkar hända även med mig. Det slog mig först nu när jag satte mig ned här. Att det är därför (delvis) det bott en stress i min kropp som gjort det svårt att sova det senaste. 

Häromdagen var vi iväg och handlade in halsband och sele till lilltjejen, utöver lite annat smått. Vi kom också hem med en hundbädd då samtliga reades ut, samt två Nonstop-dragselar som såldes ut för en spottstyver. Den ena dragselen bör passa Ratchel och den andra, något mindre, tänker jag kan bli perfekt till Sally den dagen det blir dags att börja köra in henne. För dom pengarna var det liksom inte något att ens fundera över.

Då jag haft en lugn vecka på jobbfronten har jag lagt mycket av min tid på att städa upp hemma, noga gå igenom eventuella svagheter i staket och hundgård där en busig valp kan ta sig ut eller komma till skada. Det är en otroligt skön känsla att stryka saker på listan! 

Eldar och Ratchel känner nog på sig att någonting är på gång. Dom iakttar mig med stor nyfikenhet där jag springer runt och donar, följer uppmärksamt med i säkringsarbetet i trädgården som jag delegerat till Erik och som vanligt känner de av mina nerver. Ju nervigare jag är, desto lugnare är hundarna på något vis. Nu när det varit snart ännu en vecka av isgator så har vår dragträning stått helt stilla och bytts ut mot skogspromenader, mer klickerträning och ökade mängder berikning. Det funkar, men är som alltid himla trist när det blir avbrott i träningen som vi själva inte riktigt kan påverka. Idag kommer vi gå ut och reka vägarna lite i hopp om att det kanske kan vara körbart imorgon, om det så måste bli canicross. Det skulle vara skönt om de fick springa av sig ordentligt innan helgen. 

Ja, det är en spännande tid på gång. På lördag morgon sätter vi oss äntligen i bilen upp till Sundsvall och uppfödare Marie med familj. Som vi längtar!