Omställning och nya tider

Det är lite tyst här igen. Det blir liksom lite som det blir nu när det är förändringar på gång i livet bakom skärmen. Jag har precis gått ut i jobb igen, försöker göra det rätt och i lagom takt – och det är en enorm omställning efter att ha varit hemma så länge. En utmattning är lurig. Väldigt lurig. Och i början på denna vecka fick jag mig ett par rejäla tankeställare efter att ha tagit i mer än vad jag kanske egentligen orkade, bara av farten. Så som jag alltid gjort. Men det är just det som är problemet. Jag kan inte längre göra som jag alltid gjort. Kan inte längre riktigt bara kasta mig ut och överösa mig med jobb och aktiviteter, för då havererar jag ganska snart igen. Så det är en inlärningsprocess just nu. En stor omställning som sagt. 

Den här omställningen påverkar givetvis även hundarna. De har varit så vana vid att alltid ha mig här – vi har ju mer eller mindre suttit ihop det senaste året och jag har spenderat i princip all min vakna (och icke-vakna) tid med dom. Även om jag inte alltid orkat vara jätteaktiv, så har vi varit tillsammans. Nu blir den tiden plötsligt mer begränsad. Och jag måste erkänna att jag tycker det är fruktansvärt jobbigt. Så jobbigt att jag ibland har fysiskt ont. Och det låter kanske superfånigt i vissa människors öron. Men det är så det är. 

Så det kommer säkert vara lite tyst här nu emellanåt. Medan vi alla ställer om oss och vänjer oss vid det här nya livet. Och jag kommer alltid att prioritera det verkliga livet med dom, än att sitta här och skriva. Prioritera de där timmarna då vi strövar runt i skogen och sitter på en bergsknall tillsammans i mossan. För jag vet inte riktigt hur jag ska andas utan det.