Helgen har passerat snabbt med inslag av både hundigt övernattningsbesök av Felicia med hundar och dragträning. Och influensan. Så går det när man väljer att ignorera förkylningstecken och köra på ändå. Söndag var både jag och hundar utslagna efter ett händelserikt veckoslut. Erik var snäll och tog på sig samtliga promenader så att jag fick sjuka mig totalt. Det är ändå himla tacksamt att ha just husky när man är sjuk, upplever jag. De har en sådan fantastisk av-knapp att jag, även efter snart tre år, fortfarande förundras över deras förmåga att växla mellan av och på. Det är hundra procent åt det ena eller andra hållet. Funkar kanske inte för alla människor därute, men personligen är det en utav egenskaperna jag älskar mest. Trots att det kan ge en gråa hår ibland när man inte är på samma nivå själv.
Efter totalvilan igår kände jag mig kanske inte frisk, men åtminstone mycket piggare idag. Packade hundarnas klövjeväskor och begav mig ut på en långtur i urskogen med Smella och Eldar. Det har varit en såndär riktigt härlig och mild höstdag. Klarblå himmel och strålande sol, även om den börjat stå ganska lågt på himlen mitt på dagen nu. Vi gjorde oss ingen brådska utan strosade runt på Upplands-Bro-leden som går rätt igenom skogarna här. Stannade ibland, tittade på utsikten man sällan ser annars när alla träd är fulla av löv och jag passade på att låta Smella gå lös nu när jag visste där inte var jakt i just vårt område. Fantastiska lilla tant som alltid håller sig inom sin lilla radie kring oss! Hon är så tacksam att gå i skogen med. Eldar fick under tiden gå i flexikopplet, vilket passade honom perfekt idag då han var på ett riktigt nosarhumör.
Smella, lycklig som alltid att få röra sig i sin egen takt – och över att få så mycket beröm och hämta ut belöningar vid inkallning.
Det väntar en varm första novembervecka nu om man ska gå efter prognoserna. Det ser därför inte så himla bra ut för dragträningen för vår del, men vi hoppas såklart ändå på att det blir något pass. Längtar efter att få komma ut på lite längre rundor tillsammans med Charlie och de andra nu. Hittills har vi bara kört över milen en enda gång i höst då det varit så otroligt fuktigt dessa veckor. Tills dess att träningen blir jämnare så fortsätter vi helt enkelt att hitta på annat; klövjeturer och spår är väl det som står högst på listan bortsett från vanliga promenader.
Storskrutt och Lillskrutt.
Nu hoppas jag på att jag ska bli kvitt den här dunderförkylningen snabbt igen så att jag får tillbaks lite energi och normal andhämtning! Känner mig som en mops…