Okategoriserade

Mot ljusare tider

Det går mot ljusare tider nu. Jag måste erkänna att även om det innebär att snösäsongen häromkring i princip är över så längtar jag till våren. Kanske mer till ljuset och ni vet, känslan av pånyttfödelse som våren för mig symboliserar. För mig är det den absolut mest magiska årstiden; när dagarna blir längre, grönskan börjar titta fram och knoppar blygt visar sig för att sträcka sig ut mot solen. För mig innebär våren ny energi. Nya krafter att och ny luft att andas. Och ska man vara helt ärlig så är faktiskt barmarkssäsongen betydligt mer beräknelig än vinter-/snösäsongen vad gäller dragträningar. Är det någonting jag saknat och längtat efter så är det just det. Att verkligen, verkligen få komma igång med regelbunden träning. Någonting vi verkligen inte haft möjlighet till denna vinter och det extremt ombytliga vädret samt väglaget som varit. Vår vinterträning har känts hattig och otillräcklig (trots att vi kör på hobbynivå) och det märks särskilt på Eldar. Jag tror att det delvis är därför han känts mer tramsig än vanligt när vi kört. Upplever det ha varit en enorm skillnad i höstas när vi kom ut oftare per vecka, draget blev mer en rutin och han jobbade mer fokuserat. Han kändes jämnare. Så att barmarkssäsongen smyger sig in nu är nog bara välkommet. Även om det innebär lite högre temperaturer. 
Vi har under de senaste två veckorna kommit igång med spårandet igen. Eftersom väglaget fortfarande varit lite sisådär så har det varit ett fantastiskt bra komplement för att de åtminstone ska bli lite trötta i huvudet och det har verkligen varit kul att se Eldar så taggad på att spåra igen. För i höstas var det så ointressant för honom en period att jag valde att lägga spårandet på hyllan ett tag. Helt rätt beslut förstår jag nu. Eldar är återigen jätteintresserad och tycker det är jätteroligt. Har valt att gå back to basics med honom för att kunna utvärdera lite vart i utvecklingen vi ligger och det har varit nyttigt för oss båda även om jag märker att han med lätthet skulle kunna ta svårare spår. 

Även Smella har nu introducerats för personspåret och hon är verkligen en liten naturbegåvning. Starten är fortfarande lite förvirrande för henne – rutinerna sitter inte riktigt – men när hon väl förstår att det är nosen hon ska använda så går det undan. Väldigt fokuserad, noggrann och inte den som tappar koncentrationen vid störningar. Framförallt verkar hon tycka det är jätteroligt och det känns som det mest viktiga för mig. Annars finns ingen poäng med det, anser jag. Hittade en gammal spårsele som jag köpte till Eldar när han var runt halvåret och vi började spåra lite smått. Den passade aldrig på honom men jag är nu glad att jag inte gjorde mig av med den som jag tänkte för på Smella sitter den perfekt! Så fort jag plockar fram kommer lilla tanten som ett skott och svansen går som propellern på en helikopter. Så ivrig att komma ut att hon pratar oss igenom det. Får vi bara till rutinerna så kommer vi nog kunna avancera hennes spår rätt snabbt också. 

På söndag väntar vår första barmarksträning med Charlie och gänget ute kring Järvafältet. Väntar mig en lätt kaotisk start och skyhög energi – och förhoppningsvis en problemfri runda. Det blir ett bra tillfälle att på riktigt utvärdera hur hundarna ligger till i kondition efter vinterns alldeles för få pass. 

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *