’My sunshine doesn’t come from the skies, it comes from the love in my dog’s eyes.’
Idag var det en såndär fantastisk förmiddag. Inte för att vädret var särskilt fantastiskt eller för att jag hade massor av fantastiska saker på schemat, utan för att känslan tillsammans med hundarna idag var fantastisk. Ni vet, en sån dag då man verkligen känner sig i harmoni med varandra. Som om man är en förlängning av sin hund eller dom av mig och man inte vet vart den ena börjar och den andra slutar riktigt. När man helt enkelt andas i samma takt och är ett.
Vi var ute nästan hela förmiddagen, jag och hundarna. Tog en lång skogspromenad ned till sjön och det lilla, nu tomma, sommarstugeområdet där vi i somras träffade grandisen Axa. Styrde stegen dit i hopp om att man flyttat fåren som gått på bete nere vid badplatsen och att jag nu skulle kunna låta båda hundarna springa lösa därinne igen. Som tidigare i somras. Älskar den platsen, lugnet och stillheten som finns där. Hägnet stod tomt idag och hundarna var överlyckliga. Rusade runt som vettvillingar (mest Eldar såklart) över stock och sten, busade loss med varandra och mig och kom för att stjäla en och annan mysstund. Eldar hamnade i vattnet – lite sådär hux flux – när han råkade få upp så mycket fart att han inte kunde stanna i tid. Ner för stenhällen for han och rätt ut i vassen där vattnet var bra mycket djupare än väntat och snopen fick han simma in till land. Jag är glad att vi lade ned så mycket tid på att få honom att känna sig trygg i vattnet nu i somras; för ett år sedan hade han fått total panik om han flugit ned på djupt vatten sådär. Nu vart det hela istället ganska odramatiskt och efter det första lilla chocken så fann han sig snabbt. Smella skuttade runt på land och viftade på svansen i väntan på honom, medan jag skrattade så tårarna rann.
Senare, när vi var hemma igen, lade vi oss alla tre på mattan framför tv:n. Det är så förbannat fint när man får sånadär stunder där man bara njuter av att vara nära varandra. När hundarna söker min närhet, vill borra ned sina huvuden i min famn och bara vara där jag är. Jag lever verkligen länge på såna ögonblick. Sådär låg vi ihopkurade alla tre, tätt tillsammans i nästan en timme innan jag behövde göra mig färdig och åka till jobbet. Och det var verkligen med saknad jag slet mig ifrån den lilla myshögen.
Jag räknar dagarna tills jag lämnar min heltidstjänst på jobbet nu. Det är dags sedan länge, säger både kropp och huvud och hjärta. Och i november tänker jag ta mig tid att försöka hitta balansen igen och bara spendera tid med hundarna och Erik och sådant jag genuint tycker om att göra. Det är på tiden.
No Comments
Amanda
Hej! Kom på att du som har Weebly inte ser att jag svarar på din kommentar! Här är svaret:
Jag ska försöka sammanfatta lite av det vi gjort, och hoppas att jag gör mig förstådd i text!
Vi har helt enkelt börjat med att kasta alla regler i papperskorgen och jobbat med övningar för att hitta ”startknappen” hos hunden (det var något som jag inte alls trodde att jag behövde då mina hundar är väldigt belöningsfokuserade, men det är stor skillnad på att ha en hund som GILLAR belöningar till en hund som är redo att KÄMPA för belöningen!). Vi har i princip lurat dem att kämpa för matbelöningarna genom att lägga in fart i ”belöningspresentationen”.
Vi började med att leka korta, korta lekar på promenaderna där vi ”bowlar” godiset fram och tillbaka så att hunden springer från sida till sida och dyker efter godiset med full fart (lite som en pendel, från höger till vänster och tillbaka, så att hunden springer förbi dig från sida till sida). En annan sak vi gjort är att hålla i selen och ”ladda” hunden mot en kupad godishand genom att hålla emot så att hunden drar sig med all sin kraft mot godishanden och säga någon form av ramsa, som ”klaaara, fäääärdiga… ååå …TA DEN!” och så släpper man hunden när den har som mest intensivt fokus på godishanden. Det bygger driv för matbelöningen. När vi gjort det med mat så gör vi samma sak med leksaken, och efter ett tag så kan man göra ”premack-lekar” där man för över värdet i ena belöningen till den andra. Mina hundar älskar sitt färskfoder, så jag tar en ”tråkig” fleecefläta i ena handen och håller i en skål med färskfoder i andra handen. Kravet är att hunden ska 1: visa intresse för leksaken för att få belöningsordet och få maten, 2: gripa leksaken för att få tillgång till maten och 3: att kampa med mig en stund för att få tillgång till maten osv.
Jaktlekar är något som jag insett är det bästa som finns, så genom att regelbundet leka jaktlekar med en tuss i ett långt snöre som jag drar längst med marken så har jag fått ett superkul driv i hundarna, och det är ett bra sätt att tillgodose jaktbehovet under kontrollerade former. Sätt snöret i ett spå, eller en lång pinne så får du en helt fantastisk jaktleksak!
Mitt tips är att ta en onlinekurs på K9 Education, och gå in på youtube och kika in på Kickan Nikolic och hennes instruktionsvideos som hon har där! Det är lite av det som vi sysslat med i kursen men det är svårt att förklara hela upplägget eftersom att vi liksom börjar så grundläggande och sedan bygger på övningarna sakta och utvecklar dem. Kan verkligen rekommendera kurserna som Kickan har! Allt baseras på lek och det är inget som kräver långa pass, utan snarare att man väver in små, små lekstunder och övningar i vardagen som gör enorm skillnad!
Det här är bara ett fragment av det vi gjort på kursen, men kolla in hennes youtubekanal så kanske du kan hitta lite kul inspiration? 🙂
https://www.youtube.com/channel/UCe_GUFFmsiXAeTKqtVOMqoQ