Grandisflirt & badpromenad

Måndag morgon och långpromenad i skogen. Jag och Eldar styrde idag stegen ned till den lilla bryggan på vägen till båtklubben. Det var ett tag sedan vi var där nu, efter att vi hittat till Lillsjön som ju ligger lite närmare oss, men den här morgonen tänkte jag det kunde vara mysigt att vara lite ensamma. Att få släppa Eldar lös en stund vid vattnet utan att behöva oroa mig, då det är fårstängsel runt badplatsen. 

På vägen till bryggan passerar man ett par tre sommartorp (det är de sommarboende där som mest använder bryggan) och tidigare har vi aldrig mött någon, men det gjorde vi idag. Plötsligt är det nämligen någon som ropar ”bara så du inte blir överraskad, det springer lösa hundar här” och kort därefter ser jag en tjej komma gåendes mot oss. Hon ser nog hur jag ett kort ögonblick funderar över om jag ska vända eller fortsätta, så hon ler och säger lugnande att det inte är någon fara och att framförallt tiken hennes är stencool med passerande hundar. Och mycket snart ser jag en mycket vacker Grand Danois komma travandes från granntomten med nyfiken blick. Jag och tjejen kommer överens om att hundarna får välja om de vill hälsa eller inte och jag släpper Eldar – vill vara säker på att inte kopplet ställer till med något onödigt, som det ju så lätt gör. Både Eldar och grandisen – Axa – spanar först in varandra på avstånd, men börjar sen gå varandra till mötes. Efter dom där första sekunderna av awkwardness, ni vet innan dom riktigt bestämt sig för hur de ska tycka om varandra, så lossnar det. Axa bjuder upp till lek och Eldar är, som vanligt, inte sen att följa med på bus. De får busa runt en stund – eller kanske mest flirta med varandra – medan jag och Axas matte pratar hund och området. Hon berättar för mig om de andra två hundarna som kan tänkas springa lösa bland de små torpen, eftersom hon förutsätter att hon nog kommer se oss igen. Jättetrevligt! Och så skönt att möta ännu en av de där hundmänniskorna som förstår det där med hundar som är osäkra och lite reserverade. Dom verkar vara betydligt fler här på ”landet” än inne i stan, thank god. Hon berättar om hanhunden hon hade en gång och när hennes två små barn kommer fram till oss och hundarna, är det precis den referensen hon drar för dom. ”Eldar är som Zorro, såndär som måste få bestämma själv om han vill komma och hälsa. Ni kommer ihåg, eller hur?” säger hon och barnen lyssnar till det. Och det blir jättefina möten. Eldar nosar lite, ger i förbifarten lillflickan en puss på kinden, men är sen mer intresserad av att hänga med tiken. Inget nytt där, haha.

När vi sedan kom ner till bryggan sprang Eldar raka vägen ner i vattnet. Tog sig faktiskt så långt ut att han nästan, nästan var tvungen att simma. Vilket är väldigt ovanligt för Eldar. Vi stannade där en bra stund, lekte lite och myste innan vi vandrade hemåt igen. 

Det är så skönt att bo här. Att träffa människor som lyssnar till sitt förnuft när de är kring djur. Som frågar, lyssnar och faktiskt verkar måna om att det ska bli bra för alla. Dom, deras djur, oss och vårt djur. Det är en sån stor lättnad! Att liksom kunna slappna av och dessutom se hur mycket det gör för Eldar. Hur det får honom att känna sig tryggare. När nya människor istället för att bara dyka rakt på, istället frågar: ”Får jag hälsa på honom? Hur gör jag för att det ska bli bra?”. Häromdagen var det grannens lillebror som var på besök och som hemskt gärna ville hälsa då han alltid varit förtjust i huskies. Eldar, som redan när killen pratade med bara mig, visade genast intresse av att vilja gå fram och nosa så jag lät honom. Sa bara till killen att sätta sig på huk och vara lugn, vänta in Eldar. Inga konstigheter. Det är inte alla människor som genast faller Eldar i smaken sådär – som inom kort både pussades och lät sig kelas med. Det sistnämnda är faktiskt inte jätteofta alls, bortsett från närmsta familjen och min vän Madde. Och tydligen en annan granne, vars boxerblandis Eldar fått leka med nångång när Erik träffat dom. Vi blev kvar tillsammans med grannarna en bra stund och efter ett tag hade Eldar varit runt hos var och en och nosat. Pussat lite på några, myst lite med andra. Allting helt på eget initiativ. Och det var så himla skönt att se! Han växer. Och jag är så tacksam över alla positiva förändringar den här flytten inneburit för Eldar och för oss!