Välkommen efterlängtade lugn

Jag antar att julstressen inte undgått så många därute. Hur man än försöker ta det lugnt (och faktiskt tar det lugnt) så finns den ändå där på något vis, pulserandes under ytan. Det är saker som ska hinnas med, samtidigt ska man hinna (orka?) slappna av och njuta av att vara ledig, man ska ta igen förlorad tid med familj och vänner, åka tvärs och kors för att inte missa en minut med någon och göra det mesta av allt… För mig finns där en stor hatkärlek till allt det där med julen. Fixar inte riktigt den typen av stress och särskilt inte efter alla dessa tunga månader av konstant underliggande stress som varit. Och jag märker hur det ofta färgar av sig på Eldar. Han plockar så lätt upp mina känslor och energier – och även Eriks. Man märker det extra tydligt nu när vi är hemma igen och både matte och husse börjat slappna av på riktigt. Plötsligt går också Eldar tillbaks till sitt normala. Sover som han ska. Äter som han brukar. Inte samma rastlöshet och mycket mer tillfreds. Nog är vi av samma skrot och korn alla tre ändå. Ibland tror jag att det var därför vi snubblade in i varandras liv på det viset vi gjorde. Dålig tajming och trassliga omständigheter till trots. Tillsammans har vi fått det att fungera – tillsammans fungerar vi. 

Det har trots allt varit en fin jul. Även om snön aldrig behagade komma och lysa upp tillvaron något. Istället för att sitta inne och jäsa i sofforna (vilket vi såklart också gjort en del) plockade vi med cyklarna ut i västgötaskogarna och jobbade på draget. Vilka underbara vägar vi har där i skogarna! Om något så får det mig att längta bort från stan ännu mer och jag tror inte att pojkarna härhemma skulle vara så sena att hänga på. Det blev viltspår i mörkret också, vilket var väldigt intressant. Hunden hittade fint även om inte matte/husse var lika duktiga på att navigera trots markeringarna vi hängt upp. Dessutom har vi prövat på att göra sökrutor med min syster, vilket vi absolut ska testa fler gånger.

Nu ska vi njuta av att återgå till det normala. Till vardagen, rutinerna och det vi alla tre mår allra bäst av – det aktiva lugnet. Träning och vila i balans, utan onödiga och orimliga krav på vare sig hund eller människa. Nyår blir lugnt, thank god och första veckan i januari bjuder på en ny sorts utmaning med två hundar i huset. Vi ska nämligen passa Eldars syster Vindra, vilket ska bli himla kul och troligtvis lärorikt. En bra liten ”träning” för oss som om något år vill utöka flocken med ännu en husky. 

Hur gör för övrigt ni i nyår med era hundar?