Äntligen hemma!

I helgen fick vi äntligen komma hem igen. Väntan har verkligen varit oliiiiidlig och jag tror att även Eldar tycker det är riktigt skönt att vara hemma igen. Lördag och söndag handlade helt om att städa, röja och möblera om i princip hela lägenheten efter stambytet. Erik tog med Eldar ut på drag medan jag jobbade om kvällarna och medan vi jobbade i lägenheten var Eldar därför hemskt nöjd med att ligga och småslumra eller gnaga på sitt ben. Gärna mitt i hela smeten såklart, för att hela tiden vara med där saker hände. Sån är han – vill bli inkluderad i princip allt och skulle han gå nog går han helt sonika bort till någon lugn vrå och lägger sig. 

Vilken lycka det var att igår vakna upp i sin egen säng och låta det sjunka in att vi kan börja återgå till våra normala liv. Tillbaks till de vanliga rutinerna och promenadsträckorna; till min förvåning har jag saknat dom mycket mer än jag trodde. Plockade med mig en trött, men glad hund ut på Stora Skuggan det första jag gjorde i måndags morgon. Där vandrade vi runt i nära på två timmar, trots det trista vädret och njöt för fulla muggar av att vara på ”vår” mark. Fyra-fem hundmöten på varierande avstånd och Eldar fixade samtliga utan minsta problem. Släppte dom så snart de passerat oss – en släppte han redan innan de passerat. Vi hade en riktigt mysig och fartig lekstund på vägen hem och allt bara kändes så jäkla underbart. 

Idag har vi startat dagen (rätt sent) med en morgonrunda och lek i rastgården med Dexter och Diva. Om några timmar ska vi träffa Hundpsykologen för andra gången och jag ser verkligen fram emot det. Vi har verkligen gjort framsteg sedan sista gången vi sågs, Eldar och jag. Har fortfarande en del att jobba på men det ser så fruktansvärt mycket bättre ut idag än för bara en månad sedan! Sedan vi träffade Lisa sist har jag fört mental statistik över hur hundmötena sett ut när jag varit ute med Eldar och under den här tiden har han endast gjort TRE utfall (!!) varav han lyckades släppa två utav dom så snart han och jag vänt på klacken, istället för att fortsätta vara fixerad vid mötande hund en bra stund efter. Det utfall som inte alls gick ”bra” var det första hundmötet vi hade dagen efter första träffen med Lisa och vi inte hade det minsta avstånd att jobba med eller ens kunde vända om. Så med ett sånt facit i hand är jag inte ens orolig över hundmötesproblematiken längre. Jag VET att vi kommer få ordning på det om vi bara jobbar vidare såhär. 

Som jag lovade för en tag sedan så kommer det ett inlägg kring hur vi jobbat med Eldars hundmöten – har bara inte haft ork att sätta mig ned och blogga då jag varit för stressad över stambytet och inte bo hemma. Men snart så! Back to life again.