Visst är det fint att skvallra

Nyss hemkommen från en långrunda och jag känner mig så himla nöjd och stolt över Eldar! Som jag berättade i något utav de tidigaste inläggen här på bloggen så jobbar jag och han väldigt mycket på hundmöten just nu, där han lätt kan bli lite osäker efter att en gång ha blivit attackerad och biten. Vilka framsteg han gör, min grabb! Visst, alla dagar är inte bra, men det är en stor skillnad på intensiteten och frekvensen på de utfall han idag gör. Det går mycket snabbare att bryta honom (om han ens behöver brytas) och i 99% av fallen som idag är så är de rätt halvhjärtade.

Skvaller, skvaller, skvaller stavas vår stora hjälp..! ÄLSKAR att man kan vända något negativt (utfall) och göra mötena till något positivt genom skvallrandet, istället för att korrigera genom ryck och drag och gud-vet-vad. Plus att det bara bidrar till en bättre kontakt mellan mig och min hund. Win-win helt enkelt!

Idag fick vi verkligen skvallra järnet. Vi skvallrade på hästar vid Ryttarstadion (Eldar tittar mest bara lite nyfiket på avstånd nu istället för att försöka springa efter dom) och mötte hur mycket hundar som helst, av alla de sorter. På bara tre meters avstånd (ENORM bedrift från Eldars sida!) skvallrade vi på ett hunddagis där tre hundförare kom med dryga 10 hundar var – och inte alla var så lugna när de såg Eldar. Ändå lyckades han sitta kvar med rumpan i marken hela tiden och bibehålla kontakt med mig. Tidigare har jag velat att han ska vända om och komma tillbaks till mig när vi skvallrar, men jag upptäckte att det för Eldar funkar mycket bättre om han bara sätter sig ned jämte mig istället. Han lyckas slappna av mycket mer när vi sitter ner. Så det känns ganska självklart att fortsätta på det vis som är bäst för honom. Varför förstöra ett vinnande koncept?

Passade också på att passivitetsträna en stund nu när allting gick så bra idag. Han är jätteduktig på att ta det lugnt inomhus, men utomhus kan det ibland vara svårt med alla dofter och djur och annat skoj som lockar när man är en unghund. Men idag förvånade han mig faktiskt med att ligga där fint vid mina fötter och vara helnöjd med det i hela 10 minuter! Superduktigt av honom! Sen blev det lite tråkigt och då gjorde vi lite tricks (sitt, ligg, rulla, nudda – som är förberedande targetträning – och spela död), för att sedan köra 5 minuter passivitet igen innan vi gick hem.

Nu är det en mentalt trött unghund som rullat ihop sig härhemma. Älskar kontaktfyllda promenader där allt bara FUNKAR.