Smella, Eldar o Nisse på långpromenad.
Nisse är ännu inte helt övertygad om Eldars snällhet – trots att Eldar försöker bevisa det genom att putsa Nisses öron och pyssla om honom.
En kort vilostund på utsiktsplatsen vid Lillsjön. Eldar roade sig med att gräva eftersom Nisse ändå inte ville leka 😉
Idag har det inte varit många knop härhemma. Det har varit ett helskumt och växlande väder, hundarna har känts rätt trötta i huvudet efter helgen och ärligt talat så känner jag likadant. Det har varit mycket socialt umgänge (april är en enda stor födelsedagsmånad för oss), mycket fixande och donande hemmavid och så då Nisse såklart. Extrahunden. Men en jättemysig helg har det varit och jag är väldigt glad att jag sa ja till att ta hem Nisse medan matte var i Paris. Det har varit väldigt lärorikt – och kanske är jag framförallt tacksam för att jag så tydligt fått se hur mycket Eldar växt och mognat. Det har varit så otroligt fint att få se alla hans absolut bästa sidor såhär med en främmande hanhund i huset. Jag är så väldigt stolt över hur han hanterat och interagerat med Nisse som om det vore världens baggis – inte minsta litet minigruff ens – och hur det tillåtit mig att verkligen slappna av och känna mig lugn. Jag har vågat släppa på mitt kontrollbehov och hundarna har fungerat hur fint som helst ihop. Ni förstår inte glädjen jag känner i ett sådant ögonblick!
Igår eftermiddag släppte det för Nisse – han bestämde sig för att tycka om Eldar ändå och bjöd upp till lek. Eldar var som ett barn på julafton när hans lekinviter äntligen blev besvarade. Ja, han hade ju nästan gett upp vid det laget. Det var både komiskt och intressant att iaktta dom båda leka tillsammans; Eldar anpassade sig hela tiden till Nisses sätt att leka och gjorde sig till mycket för att få igång honom till spring. Grabbarna lekte nog runt i en timme innan jag plockade med mig alla hundar in för att vila en stund innan kvällsmat. Och det gick rätt fort för alla att komma till ro. Kanske inte konstigt efter 2,5h långpromenad och sedan en timmes bus i trädgården.
Klockan sju i morse lämnade jag av Nisse på dagiset och därefter har livet börjat återgå till det vanliga. Så som det ser ut just nu i alla fall, för det dröjer inte länge förrän vi åter har tre hundar rännandes härhemma. Nu är det bara två veckor kvar <3