Slö fredagsmorgon

Det blev inte mycket sömn inatt… Igår ballade Smellas mage ur, sannolikt ett resultat av att hon fått i sig något olämpligt i sin mission att dammsuga hela världen, vilket resulterade i en natt med orolig sömn och många abrupta uppvaknanden. Jag tror vi var uppe ungefär en gång i timmen inatt. Och man har ju inte så mycket val i det läget, det är bara att kasta sig upp när man blir väckt och skynda sig ut med sin fyrbenta vän. Eldar följde solidariskt med Smella ut varje gång inatt. Det är således en lagom trött matte som sitter här och skriver, men också hyfsat trötta hundar som inte fått sova ordentligt heller. Mina planer att i morse sticka ut på en tidig dragrunda grusades och istället sitter vi här och slötittar på Nyhetsmorgon. Det får bli en långpromenad i urskogen senare istället. 

Jag älskar hur varmt det börjar bli ute nu – men det är inte helt utan frustration jag inser att vårens barmarksfönster försvinner otroligt snabbt. Kvällarna här börjar redan bli för varma för att kunna träna ordentligt; det märks tydligt på Eldar. Han drar helt enkelt inte. Småjoggar intill och tittar på fåglar, medan Smella gör jobbet. Det är egentligen bara väldigt tidigt på morgonen som det fortfarande är någorlunda bra temperaturer för att åka ut och träna. Jag tror att frustrationen kanske mest grundar sig i att det – bortsett från våra elva dagar i fjällen – haft en himla dålig säsong vad gäller dragträningen. Har det inte varit temperaturerna, så har det varit väglaget. Det är svårt att inte låta sig påverkas av det faktum att man har så lite kontroll över förhållanden som ju i slutändan är totalt avgörande för huruvida man kan ägna sig åt draget eller inte. 

Nej, vi närmar oss mycket snabbt tiden på året då vi börjar istället plockar fram flytvästar, klövjeväskor och spårattiraljer. Fästingarna har redan invaderat (fy f-n!) och myggen har börjat komma. Jag ser fram emot och längtar efter värmen och solen, samtidigt som jag saknar snön och kylan. Paradoxalt, jag vet.