Finbesök

Igår hade vi en riktigt produktiv, ledig dag jag och skrutt. Började dagen med en riktig långpromenad i långlinan och fortsatte större delen av dagen med att rensa ur lite mer av flyttlådorna, tvätta, städa och fixa lite ordning i gäststugan. Hela dagen gick jag runt och grejade – nåja, VI gick runt och grejade eftersom Eldar gärna ville ha en tass med i allt jag gjorde – och fasiken vad vi fick gjort! Stannade givetvis upp då och då för en rejäl mysstund med skrutten. Igår hade han en såndär översocial dag (dom har blivit fler och fler sen vi flyttade känns det som.. inbillning?) och riktigt kom och strök sig med hela kroppen mot mig som en katt för att bli myst med. Slängde sig ned på marken för att rulla upp magen och be mig att klia honom, pressade in huvudet i mina armhålor eller puttade på mig med tassarna för att säga åt mig att fortsätta mysa om jag – gud förbjude – slutade. Såna stunder med honom är verkligen magiska. Han är mycket mer lättsam these days. I hundmöten, i hanteringssituationer, mer social… På dom flesta plan faktiskt. Och nu när jag tänker på det så kan det säkert delvis vara så att mitt humör spelar in ganska mycket i hur jag upplever honom nu? För sedan vi flyttade går jag inte längre runt ständigt trött och icke-utvilad, med den där stora inre stressen jag inte kunnat värja mig från i stan det senaste halvåret/året. Den typen av mental påfrestning påverkar onekligen mitt sätt att se på omgivningen, mitt sätt att kommunicera och uppleva saker. Jag tror att jag också är lättare att ha att göra med.. 

På kvällen rullade Marlene in på uppfarten med sin nya stolthet, bilen, och det var himla fint att se Eldar söka kontakt med henne på ett sätt han inte alls gjorde förra gången vi sågs. Han svansade runt kring henne mest hela kvällen och tiggde uppmärksamhet, lekte glatt med henne och lade sig vid hennes fötter för att småslumra medan vi åt middag. Kände skönt att se honom sådan, då han var betydligt mer reserverad/osäker förra gången, säkert av fler än en orsak. (Note to self: skriv klart och posta inlägget från i påskas!) 
Tog en härlig långpromenad i skogen och njöt av det fina sällskapet, solnedgången och naturen. Enda gången på dagen som Eldar inte hade tid över för oss tvåbenta. Han måste ha haft korn på vilt (vildsvin trodde Marlene) mest hela tiden där i skogen, gick med nosen antingen i backen eller vädrandes i luften och drog på som en annan tok. Jag är inte särskilt van vid att ha en tokdragandes husky i koppel, så för mig kändes det helknas ska jag erkänna. Blir liksom rätt stressad av att känna axeln nästan ploppa ur led (okej, not quite, men för en som levt med en överbelastad axel/skuldra ett bra tag känns det onekligen rätt otrevligt och smärta kan helt klart göra oss ganska lättretliga), så igår var det bra att ha Erik med sig ut att bytas av lite med ibland. På så vis fick jag chansen att jobba lite med mig själv och stressa ned emellan varven. 

Det är på sätt och vis bra att vi hamnat här med så mycket djurliv kring oss – det ger mig tillfälle/behov att träna ordentligt på situationerna och hitta fram till ett bra sätt att bryta/jobba med Eldar när jaktdrivet kickar igång. En utmaning helt klart. Men insåg tidigt igår morse att det är betydligt lättare att bryta honom/få honom att stressa ned om jag sätter honom och själv sätter mig tätt intill alternativt i en lite sned ryggsäck, snarare än att försöka prata/locka/dra vidare med honom. I det läget var han liksom inte mottaglig för min röst eller godis. Det flög upp en enorm hare ur diket, mitt framför nosen på Eldar, under morgonpromenaden och han blev helt bananas, såklart. Tog ett tag innan vi kom vidare, men jag lärde mig en del på den stunden. Drygt, men nyttigt! Och det lär ju komma fler tillfällen!

Nyligen åkte Erik och Eldar iväg för att lämna Marlene på flyget till norr. Känns rätt fint att veta hon kommer tillbaks en sväng på söndag för att plocka upp bilen vi ser efter åt henne. Finbesök kan man inte få för mycket av 🙂