Skrutten och hans sjuka matte
Det har varit två lugna dagar det senaste då jag är rätt sänkt av min förkylning. Eldar var en riktig kruttunna igår och ville vara överallt på en och samma gång, for fram och tillbaks som en dåre utomhus. Unghundshormonerna liksom riktigt sprutade ur öronen på honom. Första som hände på morgonpromenaden, med en inte alltför pigg eller kry matte, var att han höll på dra omkull mig helt när han fick syn på en collie komma gåendes. Den såg tydligen väldigt skoj ut och Eldars första impuls var att springa över och leka lite – måste glömt att han var kopplad. Fick tag i ett träd som höll mig uppe i sista sekunden, men var inte vidare glad måste jag erkänna. Impulskontrollen fungerade verkligen inte riktigt igår under dagen på skrutthunden – nu efteråt är det lite komiskt men herregud så sur jag var. Lika mycket på mig själv och min obefintliga ork/tålamod, som på Eldar som vägrade samarbeta med en surkärring som jag. (Konstigt haha..)
Tanken var att Erik skulle ut och dra på eftermiddagen men det körde ihop sig helt. Han kom inte ifrån jobbet i tid, hann inte fixa med bromsarna på cykeln, var apstressad och allt blev lite pannkaka. Så hörde Tirild av sig, som en liten riddare i nöden, och det slutade med att hon plockade med sig Eldar tillsammans med Sonko framför sparken. Så otroligt tacksamt och grymt det är att ha grannar som själva har hund (inte bara hund utan huskies!), förstår grejen och inte drar sig för att hjälpa till när det behövs. Så uppskattat!
Behöver jag ens säga att det var en väldigt annorlunda unghund jag hade den här morgonen? Trevlig, lätt och väldigt sugen på att jobba med mig. Inte alls samma döva slyngelhund som igår och sökte kontakt mest hela tiden. Det gör en sån fruktansvärd skillnad – den fysiska träningen med honom. Märks i precis allt vi gör; från kontaktövningar till hundmöten. INGET kan slå det, åtminstone inte i den fas vi just nu befinner oss. Tog en lång promenad i förmiddags och var ute i nästan tre timmar. Jättemysigt, även fast jag själv höll på däcka efter första kilometern, snorig och yr. Eldar fick gå i långlinan och skötte sig utmärkt. Fixade alla hundmöten utan tillstymmelse till problem, utom sista som blev honom aningen övermäktigt. Gick ändå hyfsat, om än inte helt hundra. Passade på att öva lite inkallning också på ett av alla fält som finns kring Stora Skuggan, det gick riktigt fint idag.
Det var en seg hund – och ännu segare matte – som kom hem sen. Tänkte lägga oss och titta på film men så gick elen. Hela tre gånger om. Och det har sprungit folk ut och in mest hela eftermiddagen känns det som. Rätt nyttigt för Eldar ändå, som skötte sig superfint. Gick fram, nosade lite (killarna som håller på med stambytet har äntligen lärt sig nu efter x antal månader hur jag vill att de beter sig kring Eldar när de kommer hit – thank god) och valde sen att gå lägga sig i sin hörna och titta på avstånd. Där har han legat och sovit sedan dess, medan jag pillat med bloggen.
Nu ser vi fram emot en helg där jag känner mig piggare och vi får komma ut och jobba tillsammans. Tråkigaste som finns att inte ha orken, även om Eldar anpassar sig utan större problem.