Sommarkväll i Lejondal

Hundarna är ganska tillfreds med att strosa runt hemmavid, gräva lite, tugga ben och framförallt ligga någonstans och slumra. Lika ofta i solen som i skuggan, något som aldrig upphör att förvåna. Ibland faller andan på och de får ett busryck, men det är inga långa stunder. Dagtid är det inte så himla mycket mer aktivitet än så just nu, mer än en morgonsväng runt fälten eller i skogen innan temperaturen hunnit stiga allt för mycket. Har vi tur så kan vi till och med hinna ned till vattnet för en kort simtur. Med jämna mellanrum passar jag på att göra korta stunder av aktivering på något vis; shejping, lite ploj-agility eller annat jag känner för. Så snart solen börjar sjunka bakom grantopparna däremot så börjar energin titta fram – särskilt hos den lilla rackarungen. Tempen är oftast ganska hög fortfarande, men det springs och det busas och ofta slutar hundarna i en hög på gräsmattan där de ligger och brottas för att hämta andan lite. Jag kan sitta hur länge som helst och iaktta dom när de leker. Det är så otroligt mycket som kommuniceras mellan dom att det aldrig någonsin blir tråkigt. Och de är så otroligt fina samman!

På kvällarna har det blivit längre promenader, ofta gemensamma men även egna promenader. Tycker det är viktigt att dom får separat tid med både mig och Erik, inte bara för våra relationers skull och för att de som individer ska känna sig sedda, men också för att det är ett ypperligt tillfälle att träna på småsaker när man kan rikta all sin uppmärksamhet på bara ena hunden och dess vilja. Och sen är det faktiskt riktigt mysigt att ibland få egentid med någon av hundarna! 

Igår kväll tog vi bilen till Lejondals naturreservat som ligger bortåt Bro. Ett jättemysigt ställe att både vandra och dragträna i, vilket vi gjorde en del förra dragsäsongen efter att jag ”upptäckt” att det fanns jättefina dragvägar där. Vi var där såpass sent att de allra flesta besökarna hade åkt hem för dagen och kvar var någon enstaka joggare och cyklist. Jätteskönt! Det var mycket tryck i hundarna där när temperaturen sjunkit rejält och vi jobbade som tyngder bak i kopplen för att få ned dom i skritt – vilket inte är den mest naturliga gångarten på promenader när det gäller vare sig Eldar eller Ratchel. Men nyttigt är det! Och jag upplever att de båda var mycket tröttare av att behöva skritta i en timme än de blir av att ligga i den där energisparande traven som jag brukar kalla för autopiloten, tillika Eldars favorit-gångart. Vi upptäckte igår att stora delar av reservatet var avspärrat för folk med hund då de fram till augusti nu släppt ut hästar (hur många som helst!) på bete över ängar och skog vid vattnet för att de ska beta ned gräs och sly. Jättehärlig syn med ett tjugo-trettiotal vackra hästar i samma stora hage, men såklart lite tråkigt om man vill kunna utnyttja hela området som hundägare. Planerna på en längre vandring fick därför slopas och vi fick ta den kortare rundan mot bilen igen med en liten avstickare till vattnet för hundarnas skull. 

Jag älskar verkligen alla de naturreservat som finns häromkring – men gud som jag önskar att folk inte var så fruktansvärt lata och grisiga i naturen! Det är så himla tråkigt. För att inte säga onödigt och rent respektlöst. Igår när vi kom till en av de flera grillplatserna vid sjön så verkligen stank det. Jag kommenterade det redan innan vi hunnit fram till vindskyddet och eldstaden – att det luktade skit (bokstavligen) – och upptäckte till min stora besvikelse sopor överallt. Det luktade hemskt. En blandning av härsket kött och människoavföring. Och tror ni inte att där bakom en sten låg en hög av vad jag antar var en blandning av fiskrens, grillrester och svål som flugorna festade på! Ratchel upptäckte det givetvis först och det var bara ren tur att vi hann reagera innan hon hunnit ta sig en munsbit. Kort därefter upptäckte vi längsmed stigen spridda högar med toapapper (ja, ni vill inte ens föreställa er stanken..) som folk slängt efter sig. Blev och blir så jäkla less! Det är så otroligt dålig stil att lämna sin skit efter sig sådär – inte bara för att det skräpar ned och förstör för nästa person som kommer dit för en trevlig stund i naturen, utan också för att det faktiskt är skadligt för djur, både vilda och i koppel. Och jag förstår för mitt liv inte hur det kan vara så svårt eller jobbigt att ta med sig sina sopor när man går, när man ändå redan har släpat dit dom? Folk borde skämmas.