När bitar faller på plats

Idag har det blivit officiellt – vi väntar nytillskott i flocken! Det har nog i ärlighetens namn inte riktigt sjunkit in ännu, men för varje timme som går blir jag allt mer varse om att det faktiskt är på riktigt. Och bara ett fåtal veckor kvar tills hon är här, vår nya familjemedlem.

Det är lustigt det där hur bitar faller på plats. Inte alltid när man tänkt sig det eller på det sätt man tänkt sig, men på något vis sker det ändå. Man hittar pusselbitarna man sökt och som passar i det pussel man bygger för att navigera genom livet. För att fortsätta bygga grunden till dom drömmar man vill förverkliga – ja dom där alldeles egna drömmarna som jag skrev om häromdagen. Och det är just en sådan bit som fallit på plats efter resan i fjällen, efter vårt besök hos Lisa och Leif på vägen hem. Det blev så väldigt tydligt att det kändes rätt. Och att det funnits skäl till varför jag inte kunnat släppa tanken på den bedårande lilla tiken som nästlat sig in i mitt hjärta redan första gången jag var där på besök. 

I söndags fick även Erik, Eldar och Smella träffa kullen och uppfödarna. Jag var jättenervös, inte helt medvetet, men troligen för att jag hade hoppats på att allting skulle fungera väldigt bra. Med facit i hand hade jag inte behövt oroa mig det minsta; alla var helt sålda.

Eldar och Smella spenderade flera timmar med halvårsvalparna i rasthagen. De lekte, undersökte varandra och vilade samman medan vi andra åt, fikade och såg på. Det är så makalöst fint att se hundar kommunicera så fint med varandra – ännu mer just att få se hundar av samma ras, med samma språk interagera. Inte minsta gruff. Eldar tog på sig rollen som den snälle, busige lekfarbrorn – han lekte och pysslade om. Valparna rörde sig mycket kring honom och han anpassade sig till dom. Smella, som den äldre dam hon är, var noga med att sätta gränser och styra upp, men aldrig nånsin hårdare än just det som behövdes. Det är himla fint att få se sina hundar på det viset, med ögon man inte alltid får se dom. Jag har funderat mycket över hur Eldar kommer vara den dagen vi tar in en valp, ibland varit rädd att det inte ska gå, men jag inser att jag också har lämnat ute ur ekvationen hur väldigt mycket han har växt det senaste året. Hur mycket han mognat. Hur mycket mer han utvecklat sitt språk. Och jag har nog inte gett honom riktigt det förtroende han har förtjänat alla gånger. Att se honom med valparna var en väldigt fin ögonöppnare och bekräftelse.

Så, om några veckor flyttar vår nykomling in. Och jag ser så väldigt fram emot allt som komma skall!