Att mötas
Jag är också en person som verkligen vill kunna ha en god relation till andra människor. Nej, jag vet att det inte alltid är möjligt – det om något har jag lärt mig under det senaste året – men det hindrar mig inte från att försöka. Och när det kommer till en veterinär, som kan komma att vara livsviktig för min hund en dag, då vill jag verkligen försöka komma fram till någon form av förståelse för varandra. Vill kunna finna ett sätt att mötas så att vi kan underlätta för varandra. Så när jag igår kväll upptäckte att han svarat på mitt mail var det först med lite blandade känslor. För det är alltid tufft att höra andra kritisera/ifrågasätta ens ansvarstagande och hundägarskap (även om man kanske ibland också behöver höra det för att själv tänka till) och jag som redan grämde mig över det tidigare besöket, trots att jag vet att veterinärer troligtvis stöter på liknande situationer dagligen, förväntade mig det värsta för säkerhetsskull. Som för att stålsätta mig. Döm min förvåning när jag sedan läser mailet och hur veterinären ber om ursäkt till mig och min hund! När han skriver att han får skylla sig själv över att jobbet blev svårt att utföra – för han tänkte inte efter tillräckligt och var på hunden när han tydligt inte var redo för det, trots att jag redan berättat hur läget var. Han skrev att han tyckte jag visat på ett enormt ansvarstagande som tagit mig tiden att maila honom innan jag ens bokat ett besök, där jag utförligt berättat om Eldar och hans oro. Och han hälsade oss välkomna tillbaks i hopp om att vi ska kunna hitta ett sätt att göra upplevelsen lite trevligare nästa gång.
Den där magkänslan är inte så dum ändå. Och jag tror minsann vi hittat vår veterinär nu. En som förstår att det inte är en elak och jävlig byracka vi har här, utan kan se oron, rädslan och behovet av tid. Som är villig att försöka mötas. Det känns så väldigt skönt!
Jag vet att jag är långt ifrån ensam om veterinär-problematiken när man har en hund som bär på rädslor eller oro. Så jag länkar till den HÄR artikeln om hundar som tycker det är jobbigt med veterinärbesök och lite tips på hur man kan jobba med det, skriven av veterinären Jenny Marek. Det är ju trots allt vårt ansvar i slutändan – att försöka hjälpa våra hundar att hjälpa sig själva.
No Comments
Eva H
Kedja fast den veterinären!!
Nej, skämt å sido…
Jag skulle nog också skickat ett mail efteråt. Tänker som du att man vill försöka reda ut, men också att jag gärna skulle vilja ha ett svar för att avgöra om jag skulle kontakta samma nästa gång.
Och veterinärens reaktion är ju HELT rätt och underbar! Jag tänker på mina gamla veterinärer som pratade en hel del om att behandla hundar olika beroende på temperament och så. (Jag kom ju med en del olika liksom, både de männen såg väl i alla fall 4-5 av mina)
Grattis till detta! Det lär bli bra för Eldar också tror jag.
Terése
Gud vad bra att du mejlade! Kan tänka mig att många veterinärer bara kör lite på rutin, och kanske inte bryr sig om hunden är rädd, att de ändå bara kommer träffa hunden någon gång och sedan är det hundägarens – och hundens problem. Jättebra att veterinären hade självinsikt och förståelse också. Kanske ändrar det hans sätt att möta andra hundar i framtiden också 🙂
Själv har jag sådan tur med en hund som aldrig varit rädd för att vara hos veterinären. Trots många och plågsamma besök. För smågrejer går vi till grannen, som har mottagning i garaget när han inte är på resande fot, och den grannen/veterinären älskar han… eller mest hans hund kanske. Men ändå ^^ Har haft tur där. Min förra hund tyckte det var desto obehagligare. Beror ju mer på personlighet och hur lätt hunden skakar av sig obehag än något annat. Och så underlättar det ju om en har varit hos förstående veterinärer också, förstås.
Malin
Jag tycker det är svårt att veta hur man ska betee sig hos vetrinären. Nu har ju vi lyckligtvis en hund som viftar på svansen hos vetrinären. Ganska sällsynt tror jag faktiskt. Men familjehunden var lite mer obekväm, med han var det rätt att bara köra på för att inte göra en större grej han var inte sådär jätterädd som andra hundar kan vara och han hade inte hanteringsproblem men bordet var läskigt.
Det jag tycker är svårt är vad blir bäst för hunden hos vetrinären när den är osäker? Jag har en förståelse för att alla besök inte alltid blir bra eftersom det är så oerhört svårt att veta vad som är rätt för hunden då de är olika individer. Det jag tycker du gjorde bra är att maila både innan och efter till vetrinären:)