Dräktighetsdagbok – Supertrek 2019

Här i dräktighetsdagboken kommer ni att kunna följa uppdateringar kring Surprise/Trek-parningen. Dagboken är lika mycket i syfte att fungera som dokumentation för mig själv, som för att låta valpköpare följa med på resan.

12 juni 2019

Surprise börjar löpa! Vi befinner oss ute i rasthägnet på förmiddagen när jag plötsligt noterar en bloddroppe där Surprise suttit och lyckan vet inte gränser. En mix av känslor sköljer över mig när jag inser att det jag så länge gått och väntat på helt plötsligt är på väg att bli verklighet. Det är dags att börja omsätta planer till realitet!

Den tilltänkta avelshanen är bestämd sedan flera månader; Trailbound Lokibodens Trek. En välbeprövad och erfaren herre både i avel och i arbete. Samma dag som Surprise börjar löpa hör jag av mig till Treks ägare för att göra upp en plan.


20 juni 2019

Eftersom detta är min första kull och Surprise inte löpt tidigare hemma hos oss vill jag ta det säkra före det osäkra, så vi far till veterinären torsdagen innan midsommarhelgen för att ta ett progesteronprov, samt se över nödvändiga vaccinationer inför dräktighet. I samband med veterinärbesöket har Surprise också avmaskats med Axilur. Hos veterinären görs både ett vaginalutstryk och ett progesteronprov – vi konstaterar att det ännu är för tidigt för parningsresa och får rådet att observera henne tillsammans med våra hanhundar de närmsta dagarna. Det kan trots allt gå fortare än vi tror. Hittills har Surprise varit sitt vanliga jag och tämligen ointresserad av hanarna – så fort någon varit i närheten av hennes bak har hon bestämt satt sig ned och låtsats som att det regnat.


23 juni 2019

Nu går saker och ting plötsligt väldigt fort – på löpets tolfte dag går Surprise in i höglöp och det blir dags för en dejt! När hon och Trek introduceras är det mycket tydligt att där är kemi mellan dom. Trek är en mycket artig gentleman som tar god tid på sig att omsorgsfullt lära känna sin dejt, medan Surprise mycket snart bjuder in till lek och svansar runt honom som om hon aldrig sett någon snyggare karl. Hon visar tydligt att hon är förtjust i honom, gör sig till, busar och ställer upp sig. Jag har inte förväntat mig att en parning ska ske så snart utan har räknat med att det kanske tar någon dag till innan Surprise är redo, men jag tittar bort i en halv minut och så vips har det skett – en första parning! Hängningen varar i ca 12-13 minuter.


24 juni 2019 (Dag 2 – räknat från första parningen)

Under morgonen får vi ännu en lyckad parning – denna gång med en hängning som varar i nästan 25 minuter.


25 juni 2019 (Dag 3)

Under kvällen blir det en tredje och sista dejt mellan Surprise och Trek. Det tar en liten stund – hundarna känner sig lite extra busiga ikväll – men så småningom blir det ännu en parning. Hängningen varade i strax över 16 minuter.

Nu är det bara till att vänta, hålla tummarna och låta tiden utvisa om det blir smått i slutet av augusti eller inte. Fy tusan, jag hatar att vänta i ovisshet – men vi får hoppas att den som väntar på något gott… Ja, ni vet!

 

29 juni 2019 (Dag 6)

Snart en vecka har nu gått sedan första parningen och jag väntar otåligt på dagen då jag ser första tecknet på dräktighet. Än så länge kan jag inte märka så mycket skillnad på Surprise – hon äter som vanligt med oändlig aptit och hennes energi är lika sprudlande som alltid. Jag har idag tagit mått på bröstkorg och midja i förhoppningen om att det kanske kan hjälpa mig att tidigare synliggöra eventuell dräktighet. Vi får väl se. Jag skriver idag också upp vikten här från innan parningen – så får vi se om där är nån skillnad under vecka 4 när vi besöker veterinären på nytt. Eftersom det är min första kull och därtill en på flera plan viktig parning för mig så har jag bestämt mig för att absolut ultraljuda i hopp om att kunna avgöra om där är något som växer i magen.

Vikt innan parning: 16,8 kg

Midjemått, dag 6: 52 cm

Magmått, dag 6: 51 cm

Bröstkorgsmått, dag 6: 61 cm

 

Vad händer i magen just nu – OM hon är dräktig?

Jag kan ju inte låta bli att undra. Såhär en vecka in i en dräktighet borde äggen ha blivit befruktade och celldelningen har påbörjats. De första befruktade äggen inväntar de de som blivit befruktade någon dag senare – så när äggen till slut rör sig mot livmodern så har alla ändå samma ålder rent utvecklingsmässigt. Häftigt va? Väl inne i livmodern kommer de att flyta fritt omkring i den skyddande livmodervätskan under ytterligare 7-10 dagar, innan implantationen sker. I det här stadiet är det alltså fullt normalt för tiken att vara ”som vanligt” och förändringarna i vår vardag blir inte jättestora.


6 juli 2019 (Dag 13)

Det har nu gått snart två veckor sedan första parningen mellan Surprise och Trek. Det går inte en dag utan att jag tittar efter tecken på eventuell dräktighet – nu är det inte så långt kvar tills vi faktiskt också kan ultraljuda och förhoppningsvis få svar en gång för alla.

De senaste två-tre dagarna har jag tyckt mig ana små, små förändringar i Surprises humör/tålamod gentemot de andra hundarna. Sup är ju en individ som mer eller mindre alltid är glad och lättsam i flocken. Det krävs väldigt mycket för att göra henne på dåligt humör – och ingen av de andra hundarna försöker ens provocera henne då hon är väldigt (vänligt) tydlig med sina gränser. Men nu sista dagarna har jag upplevt henne något ”polisig”. Hon har liksom snäst ifrån vid tillfällen hon annars aldrig reagerar nämnvärt på. Om det är relaterat till eventuell dräktighet eller inte vågar jag inte säga med säkerhet, såklart, men jag utesluter det inte heller då det inte är likt henne.

Aptiten är ännu stor och god – men i morse upplevde jag henne lugnare vid matning (hon går vanligtvis upp i varv när det vankas mat) och inte fullt lika hetsig i sitt ätande. Jag har noterat vid ett par tillfällen att hon ätit gräs efter frukost och igår såg jag att någon hade spytt lite gräsblandat i hundgården som Surprise delar med Cora, men jag vet inte vem av dom. Det skulle kunna vara ett tecken på illamående – men det är inte säkert det heller. Nu när tredje veckan närmar sig kommer jag att låta Surprise flytta in mer eller mindre på heltid. Delvis för att kunna ha lite mer koll på henne men också för att jag vill hon tar det så lugnt som möjligt under tredje veckan då embryots infästning i livmoderväggen sker. Surprise är ju en individ som gärna hoppar runt och rör på sig mycket, så jag vill minimera risken för höga hopp såsom upp och ned på hundkojetaket osv. Misstänker nog ändå att damen kommer vara rätt nöjd med att få sova i sängen ett tag.

Under morgonen mätte jag Surprises mage/midja/bröstkorg på nytt. Jag tyckte under gårdagens promenad att det såg ut som att hon ökat en pytteaning – och måttbandet visade på detsamma. Vågar inte ta ut nåt i förskott, men visst hoppas jag det ska vara ett tecken. Om det sedan beror på att hon rör sig mindre o får samma matmängd, det kan jag inte säga säkert. Vi får se om en vecka – då bör där förhoppningsvis börja dyka upp tydligare tecken. Jag har idag också tagit bilder på spenarna, samt försökt på en vettig bild på Surprises tandkött. Det sägs att tandköttet/slemhinnorna ljusnar runt dygn 20-21, så vi får väl se om jag märker någon skillnad. Om Surprise är dräktig så är det också troligt att spenarna blir mer rosa och större. Bilder kommer framöver när där finns något att jämföra med!

Midjemått, dag 13: 54 cm (+2 cm)

Magmått, dag 13: 52 cm (+1 cm)

Bröstkorg, dag 13: 62 cm (+1 cm)


11 juli 2019 (Dag 18)

Dagarna kommer och går här på kenneln. Det är lustigt hur de kan gå så fort och samtidigt kännas som en evighet när man går och väntar på att få veta om där växer något i magen eller inte. Vi är nu inne på dygn arton och de närmaste två veckorna framöver är spännande veckor; det är nu embryona börjar fästa sig i livmoderväggen. Det är alltså först nu och framåt som en dräktighet på allvar börjar påverka tiken. Symptom som förändrad aptit och illamående är vanliga. Om ca 1-1,5 vecka och framåt kommer vi att kunna åka in för att ta ett ultraljud och det längtar jag efter – dock inte utan en viss bävan över att där ska vara tomt.

Surprise har varit något lugnare än vanligt och väldigt, väldigt närhetssökande. Nu är hon ju alltid väldigt kontaktsökande på ett ganska intensivt vis, men jag upplever hennes sätt att söka kontakt lugnare, om än mycket frekvent. Hon känns harmonisk och nöjd, äter bra och sover/vilar mycket. De andra hundarna tycker hon luktar intressant, märker jag. Till skillnad från sist jag skrev så märker jag dock inte av humörsvängningarna denna vecka, utan hon känns jämnare i humöret igen. I slutet av veckan blir det nya bilder på tandkött och spenar, så får vi se om där hänt något alls. Kanske, kanske inte.

 


14 juli 2019 (Dag 21)

Idag märks det väldigt tydligt att Surprises aptit inte är som vanligt; hon äter som en ”vanlig” hund. Tar någon kula i taget, tuggar ordentligt, stannar upp ibland, funderar, lugnt och sansat och tar god tid på sig. Surprise är en otroligt matglad individ som annars gärna inhalerar sin mat så snabbt att den är borta innan jag ens hunnit blinka. Jag spenderade nästkommande timme med henne och Cora ute i hundgården, där vi låg och myste – och plötsligt märker jag att Surprise går in i kojan där jag hör henne stöka runt. Det är inte riktigt karaktäristiskt så jag blir nyfiken och kikar in för att upptäcka att hon kräkts lite, vilket hon nu är i färd med att äta upp igen.

Dag 21 sägs ju vara en dag då man ska kunna se på slemhinnorna i munnen om tiken är dräktig; de ska vara märkbart ljusare – och nog tycker jag att hennes slemhinnor är ljust ljusrosa idag. Nog tycker jag även att spenarna börjat rodna, samt svullnat lite och att Surprise är betydligt mindre aktiv än vanligt. Hon vilar gärna förnöjt, är väldigt lugn (för att vara en högenergisk hund 😉 ) när hon rör sig lös i rasthägnet och inte så intresserad av att leka. Samtidigt känns hon glad och harmonisk. Och väldigt kelsjuk. Med tanke på hur aktivitetsmängden sjunkit, både pga värmen som till slut kommit denna sommar och pga att hon själv inte är lika aktiv hela tiden, så skulle hon i normala fall med stor sannolikhet byggt en del stress vid det här laget av att inte få träna som vanligt. Surprise är ju annars en individ med ett mycket stort stimulansbehov, men det behovet verkar för tillfället ha sjunkit ganska markant.

 

Vad händer i magen just nu – OM hon är dräktig?

Vid det här laget har vi nått en tredjedel in i dräktigheten och i livmodern har nu implantationen av embryona skett. De har nu bildat fostersäckar och moderkakor. Hjärna, huvud och ryggmärg börjar utvecklas.

Efter tredje veckan ska man ibland vid palpation kunna känna runda fosterblåsor som är ca. 15 mm i diameter.


16 juli 2019 (Dag 23)

Surprise äter åter sin frukost långsammare än normalt och tar det generellt mycket lugnare om dagarna. Har försökt ta lite bilder, men kelsjuk och uppmärksamhetstörstig som hon är så har hon slagit telefonen ur händerna på mig varenda gång och till slut gav jag upp, haha. Idag fick hon vara lös i några timmar med Cora o Santi i rasthägnet. Syskonen stojade som tokar, medan Surprise tog ett litet varv runt hängnet för att ganska snart be om att få bli insläppt i sin hundgård där hon nöjt lade sig att vila i solen. Lät dörren stå öppen, men hon lämnade bara hundgården för att lägga sig i mitt knä när jag satte mig ned i hägnet. Är det inte valpar i den där magen så vet jag inte… Då har hon kanske blivit tokig!

Mindre än en vecka kvar till ultraljudet nu…


 

Facebook Comments