Äntligen hemma!

Att flytta är att dö – för att sedan återuppstå. Precis så vill jag summera de senaste veckorna av hektiskt flyttkaos. Att packa ned sitt liv i små lådor och joxa med papper och utrensningar och tvättar och tusen checklistor och lite till, det är verkligen döden. Jag har den här våren dött så många gånger att jag tappat räkningen. Så många gånger att jag nu, nyss återuppstånden, känner mig så levande att jag ärligt talat undrar om jag drömmer en utav de där väldigt levande och färgstarka drömmarna jag ibland drömmer om natten. 

Vi är äntligen framme nu. Härjedalen. Platsen som gripit så hårt tag i mitt hjärta att jag inte kunnat sluta tänka på den. Jag är verkligen fullkomligt allvarlig när jag skriver att jag i varje dag under snart ett halvt decennium tänkt på och längtat mig sjuk upp hit. VARJE DAG. Och nu, när jag sitter här i sänglampans sken i vår lilla stuga, med sjön och bergen utanför mitt sovrumsfönster, då är jag så lyckligt att jag vill nypa mig själv i armen för att vara riktigt säker på att jag är verkligt vaken. Jag är så otroligt trött. Jag är så trött att jag sluddrar när jag talar, vinglar när jag går och ser i kors – men jag är så jävla, ini norden lycklig. Jag fullkomligt älskar den här platsen, med varje fiber i min kropp och själ.

De senaste dagarna har gått åt till att göra oss hemmastadda i stugan och byn, men framförallt har de gått åt till att börja ordna så att hundarna har det riktigt bra. Att vi inte har riktigt badrum eller vatten indraget i stugan än (förvisso också på priolistan) känns liksom inte lika angeläget som att se till att hundarna ska kunna få leva så normalt som möjligt, med ytor att springa och bara få vara hundar på. Så… Vi har röjt mark med våra bara händer i timmar och dagar; gammalt hederligt kroppsarbete då sista flyttlasset (som kom upp först igår) också innehöll saker såsom vår röjsåg. Medan Erik med en högaffel skyfflade upp de enorma mängder av ris och ogräs på släpet, började jag märka ut hur hundgårdarna ska byggas igår. Ett projekt som krävt inte så lite tankearbete; jag råkar ju vara lite av en perfektionist när det kommer till det här med hundgårdar… Det räcker inte med fint och trevligt för ögat. Eller enbart funktionellt. Jag vill ha allt. Fina att titta på och trevliga för hundarna att vistas i, det ska vara lättjobbat i vardagen, bra placerat i förhållande till huset och den mark jag tänkt ska bli rasthägn och det ska vara genomtänkt in i det minsta. Jag har suttit uppflugen på rampen som leder upp till ladans loge och räknat kvadratmetrar och skissat tusen olika lösningar jag inte varit nöjd med, alltmedan jag försökt visualisera hur gårdarna ska byggas på marken nedanför. Min plan bygger mycket på att det också ska vara enkelt att bygga vidare, utan att behöva kompromissa med det funktionella och lättarbetade, även när flocken växer. Och jag har äntligen kommit fram till hur vi ska ha det! Nu börjar byggandet på riktigt! Det ska bli så jäkla roligt att ha så stor frihet och yta att bygga på! Hundarna kommer bli toklyckliga när de äntligen får sträcka ut i det planerade rasthägnet – och jag längtar efter att få sitta där och njuta av deras livsglädje.

Ratchel spanar ut över sina nya ägor. Här finns mycket nytt att titta på för hundarna.

Det har varit ett par otroligt varma dagar det senaste och hundarna har varit hyfsat utslagna i den provisoriska hundgården. Tidigt på morgonen eller sent på kvällen har vi begett oss ut på promenader i omgivningarna. Igår morse var det faktiskt så svalt ute att jag vågade mig ut med Sally och cykeln på de otroligt fina vägarna vi upptäckt. Det blev ingen lång tur, men en välbehövd en med en överlycklig Sally. Hon älskar verkligen att springa. Erik tog Kit och Déjà på en canicrosstur runt Glötessjön innan tempen steg alltför mycket och senare på kvällen fick Ratchel en egen långpromenad i solnedgången. Faktum är att det idag och framöver i veckan fortsätter att sjunka i temperatur och luftfuktighet – prognoserna ser otroligt lovande ut och jag har svårt att inse att det verkligen är på riktigt. Idag har jag till och med frusit under eftermiddagen och kvällen. Riktigt ordentligt faktiskt, sådär så jag behövt plocka fram betydligt varmare kläder. Vilken lyx att faktiskt kunna köra hund på dagtid i JUNI! Det är så jag vill nypa mig i armen igen. På riktigt.

Jag har så väldigt mycket mer att berätta, egentligen. Men jag är så trött att ögonlocken faller ihop. Helt jäkla utmattad – men alldeles löjligt lycklig.

 

Facebook Comments

4 thoughts on “Äntligen hemma!

  1. Det är strongt gjort att ni följer er dröm! Det är verkligen inte att gå igenom livet efter minsta motståndet utan ni lär få slita en del. Det kommer att vara värt varje bodsdroppe, varje tår och varje liter svett!
    Välkommen till Norrland.
    🙂
    / Matti

    1. Tack Matti för dom orden! Nej, att du har rätt tvivlar jag inte det minsta på – att få göra det man verkligen älskar är värt hårt jobb och utmaningarna det kommer med. Hellre känna sig levande, även om dalarna blir lika djupa som topparna är höga, än att fortsätta leva i ett ekorrhjul man inte trivs i, på ren autopilot och aldrig våga ta riskerna som kommer med en satsning.
      Du ska veta att jag hämtar mycket inspiration och styrka från er däruppe 🙂 Jag ser och förstår att ni sliter och jobbar oerhört hårt, men jag ser också hur mycket ni älskar att göra det ni ägnar era liv åt. Och det gör mig modigare. Ni är inte så dåligt stronga ni heller!

      Kram Nicole

  2. Jag är så otroligt glad för din/er skull att ni äntligen har hittat hem!
    Det är en alldeles otrolig känsla att få ha som alla bör ha. Så strongt av er att göra den här helvändningen för att förverkliga eran dröm.
    Jag ser fram emot att följa erat ”nya” liv uppe i norr.

    Stor bamsakram till dig fina Nicole! Hoppas vi ses snart <3

  3. Insupit texten, även Mattis svar.

    Känner igen känslan.
    Förväntan, Hopp och Upptäckarglädje,
    Utvecklingsmöjligheter, Frihetskänsla.
    Allt det som berikar
    den som Vågar börja på Nytt…
    den som orkar satsa Tiden och Energin.

    Tänker på alla gånger jag själv flyttat,
    på eget planerande av hundårdar.
    Sjätte stället med hundård nu.

    Tycker att jag har landat bra.
    Det är så viktigt att Våga bryta upp när man inte trivs med situationer eller platser.

    Sedan känslan…
    Känslan att Varje dag kunna vara
    Glad och Tillfreds över var
    man ”befinner sig” i tillvaron.
    Att känna att man Trivs och Njuter.
    ?

    Livet Ska Njutas
    ?

    Grattis till att ni valt Er Själva,
    följt er Dröm och tagit in den
    till den Vakna delen av dygnet.

    NJUUUT!
    ???

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *