Lekträning med Sally
När man pratar om mänsklig intelligens pratar man om de många olika typer av intelligens våra hjärnor besitter. Howard Gardner var en amerikansk professor i pedagogik och den första att börja tala om multipla intelligenser. Han menade alltså att det inte handlar om huruvida vi är intelligenta eller inte – det är vi alla – utan om hur vi är intelligenta. Vi har våra särskilda talanger och begåvningar, olika typer av kreativitet och fallenheter. De flesta av oss har lite av varje intelligensform i oss, men vi tenderar att ha ett par där vi briljerar lite extra. Får vi sen möjlighet att använda oss av våra egna största intelligenser, då presterar vi också bättre i skola eller arbetsliv.
Jag har alltid varit starkt övertygad om att det här är något som kan appliceras även på djur – något som hela tiden också styrks mer och mer utav de etologer därute som forskar på kognitiva beteenden. Jag tycker det här är superspännande! Framförallt tycker jag att det är fantastiskt hur vi människor inte längre kan komma undan (på riktigt) med att säga ”äsch, min hund är så dum – han kan inte lära sig nåt, förstår ingenting”.
Så Sally, min goa och busiga lilla valp, visar på en mycket intressant fallenhet; hon är fantastiskt snabb på att plocka upp ord och sätta dom i en kontext! Med andra ord så utvecklar hon väldigt snabbt en ordförståelse. I förlängningen har jag upptäckt att det inte bara innebär att hon har lätt för att lära sig vad mina kommandon betyder – utan att hon också motiveras och tar åt sig väldigt mycket av verbalt beröm. Hon förstår precis vad jag menar när jag säger att hon varit duktig eller gjort rätt. Hon verkar dessutom motiveras mer av en glad röst än av exempelvis godis. Hur värdefullt är inte det?
Jag har inte decennier av erfarenhet som hundkörare, men jag har under åren snabbt lärt mig hur effektivt och smidigt det är att köra draghundar som verkligen lystrar till och motiveras av en glad, peppande röst. (Andra sidan av myntet är också att de kan ta mycket illa vid sig när rösten blir arg och hotfull.) När det blir tungt och jobbigt och hundarna börjar bli trötta kan de där hejaropen göra hela skillnaden, något som är enormt tydligt på mina egna hundar.
Häromdagen passade jag på att filma när vi var ute på vår lunchpromenad, Sally och jag. Jag hade planerat att vi skulle få in lite miljöträning och valde därför en runda som till stort går längsmed hästhagar och genom en stor, ofta livfull, stallplan. Det gav mig också chansen att fortsätta jobba på kommandot ”förbi”, som jag använder väldigt mycket vid störningar. Det kan vara andra hundar, vilt eller något annat som pockar på uppmärksamheten – så kommandot ”förbi” är nog något av ett favoritord. Just hästar är en störning vi ofta stöter på när vi kör hund här hemmavid, så jag vill gärna se till att mina hundar är vana vid att möta och passera dom utan konstigheter.
Jag jobbar sedan en tid tillbaks mycket med att öva mig i att se och ta till vara på de träningsmöjligheter som kan dyka upp längs vägen, särskilt med Sally. För det dyker alltid upp något! Det kan vara något väldigt plötsligt, kanske ett möte med ett rådjur, eller någonting som jag själv spontant kommer att tänka på som att t.ex. träna kommandon mellan träden i skogen. Och just det här var någonting som hände när jag filmade, utan att jag egentligen tänkte över det. Det dök upp roliga träningstillfällen – eller som jag kallar det tillfällen till ”lekträning” 🙂
När jag tittat på klippen efteråt är det himla spännande att se hur väl min snart fjorton veckor gamla Sally förstår vad jag vill och menar när jag pratar med henne. Jag får många tillfällen att testa hennes ordförståelse genom lek, öva på kommandon, signaler och moment jag vill ska sitta i ryggmärgen på henne i framtiden. Och hon är helt klart en intelligent tjej! 😉