In i valpdimman

Bild

Team Israelsson Sally. En av mina stora kärlekar i livet.

Vi är nu inne på vår andra vecka med Sally i flocken och det börjar kännas som om hon alltid varit en del utav den. Jag tillbringar mycket tid i trädgården med hundarna, iakttar dom medan de leker och lär känna varandra. Det är alltid lika intressant att se hur gruppdynamiken utvecklas, skiftar och förändras i och med varje ny flockmedlem som introduceras.

Det är tredje gången jag erfar det nu, en utökning av flocken, och återigen känner jag en sådan enorm tacksamhet och förundran över hur otroligt fint hundarna kommunicerar. Hur de med lätthet navigerar i de situationer som uppstår, med tydliga signaler och stor lyhördhet. Det är så tydligt när det kommer till individer som vuxit upp i flock med andra språksäkra hundar. Jag ser på Eldar – en hund som är väldigt signalkänslig – hur otroligt viktigt det varit och är för honom att omges av individer som förstår sociala koder, som kommunicerar och är tydliga. Ända sedan Smella först flyttade in har han växt enormt, liksom han fortsatt göra med Ratchel och nu än en gång med Sally. Jag får se så många nya sidor växa fram hos honom, sidor jag inte visste fanns. 

Det är en fantastiskt fin känsla att luta sig tillbaks mot husväggen, verkligen slappna av och känna den typ av stolthet jag gör över min lilla flock hundar. Stolthet över varje individ och dess stora, unika personlighet. Stolthet över dom som grupp. När jag sitter såhär, ensam i lugnet med hundarna, får jag se så mycket som många andra aldrig får. Det är faktiskt något speciellt med det. Något värdefullt med att få leva i den lilla bubblan i vetskapen om att man är med om något väldigt fint. Jag skulle inte byta det mot något.

Bild

På söndagspromenad med hela familjen. Sally fick springa lös och ryggsäcken var med utifall att hon behövde vila.

Såhär när man befinner sig mitt i valpdimman tar det lite tid att hitta fungerande rutiner och tiden flyter liksom samman. Det är onekligen en omställning med en liten hemma, som dessutom tränas till att bli rumsren och har lite andra behov än de äldre hundarna. Det blir (alldeles för) många koppar kaffe om dagarna och huvudet är inte alltid med mig, men på något vis blir det också lättare att befinna sig i det annars så svårfångade nuet tack vare det. Hjärnan är liksom lite för trött för att orka tänka på allt annat. Jag ser det som en gåva, även om det ibland känns som att förflytta sig i trögflytande sirap. Tur ändå att trögflytande sirap smakar så gott! 😉

Ja, vi passar på att njuta av den flyktiga valptiden. Med lek, mys, lösspring och allt vad det innebär. Plötsligt står vi där med en unghund som ska köras in (vi längtar!) och frågar oss själva hur den lilla ulliga valpen blev så stor över natten. En bitterljuv känsla minst sagt. Men så vet vi ju också att när hösten kommer och Sally närmar sig inkörningsålder, det är då festen på riktigt börjar. 

Bild

”We solemnly swear we are up to no good.”

Facebook Comments

0 thoughts on “In i valpdimman

  1. Så fint skrivet inlägg ♥
    Vi väntar utökning i flocken i slutet av februari och din text får mig verkligen att längta lite extra!

    1. Tack, vad roligt attt du gillar det. Förstår att du längtar 🙂 Nu är det inte långt kvar! Lycka till med valpis <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *