Slädpremiär

I helgen kunde vi äntligen göra det – plocka ut släden från sitt semesterboende! Vi har fortfarande inte sådär jättemycket snö här i Kungsängen, så ärligt talat var det ganska optimistiskt av mig att sticka ut med släden redan, men ni vet kanske hur det är? När man gått och längtat i, ja faktiskt ett år nästan, och räknat timmar och dagar tills man får stå där bakom springande hundar i snön igen. Det är svårt att hålla sig då. Räcker vädergudarna ett finger till en så tar man gladeligen hela handen, ungefär. 

Hundarna blev lite extra taggade när släden hängde med oss ned för uppfarten. Inbillar jag mig i alla fall, men kanske var det bara jag som var som ett barn på julafton? Erik var med också. Snäll som han är så agerade han fotograf eftersom jag bett honom – vi skulle ju bara köra vår lilla ”hemmarunda” på dryga 4 km. Men på släden fick han bara stå i ett par hundra meter, haha. Nej, jag är kanske inte alltid så lätt att leva med 😉 Å andra sidan fick jag själv springa och sparka ordentligt jag med då det verkligen inte var det lättaste underlaget att bara glida fram på. Men hundarna jobbade duktigt och Eldar var jätteduktig med att stå på sig när jag bad dom ta riktningar ut på ospårad mark, åt ”fel” håll. Smella tyckte jag var lite knäpp som envisades med att ta fel väg hela tiden, hon är en bestämd liten dam den där, men så småningom förstod hon min vision och körde på lika fokuserat som vanligt. Det blev dock en hyfsat tung dragtur för dom båda och framöver skulle det vara hemskt önskvärt med bättre före. Vi får väl se om vädret är på vår sida.